288 GEORG SAMUELSON Vägarna i Värmland hava, jämförda med vägar i andra i detta hänseende bättre lottade landsdelar, ansetts vara mindre goda, framför allt med avseende å lutningsförhållanden och fasthet. Härtill hava medverkat åtskilliga omständigheter. I Värmland finnes föga slättmark, egentligen endast i bygderna närmast Vänern. Här hava också vägarna länge varit jämförelsevis jämna, mindre besvärade av backar. I övrigt är, som bekant, provinsen uppfylld av bergsträckningar och åsar, omslutande smala och långsträckta dalgångar, som genomflytas av större och mindre vattendrag. Med en så kuperad terräng och i betraktande av det sätt, varpå vägarna i äldre tider tillkommit, är det förklarligt, att vägarna inom större delen av länet varit särdeles krokiga och backiga samt för samfärdseln i allmänhet och i synnerhet för framkomsten av större lass ytterst hinderliga. Inom vidsträckta områden saknas också tillgång till verkligt gott väggrus till vägarnas underhållande. Härjämte har förekomsten på många ställen inom länet av s. k. jäslera bidragit till att vägarna, företrädesvis vår och höst, blivit bristfälliga, vid tiden för källossningen om våren flerstädes nästan oframkomliga. En livlig trafik, icke minst med tyngre lass, har även varit ägnad att ställa vägarnas hållbarhet på hårda prov. Såsom redan antytts, har dock mycket åtgjorts för att sätta vägarna i bättre stånd. Framför allt har detta skett, sedan riksdagen anvisat medel såsom bidrag till anläggning av allmänna vägar ävensom till omläggning och förbättring av äldre sådana samt efter det en särskild styrelse för allmänna väg- och vattenbyggnader tillsatts (första instruktion av den 9 augusti 1841) med uppgift att handlägga tekniska och administrativa ärenden bland annat i fråga om anläggningar av vägar, broar och färjor. Samtidigt har riket i avseende å bestyret med allmänna väg- och vattenbyggnader samt vården om därtill hörande anläggningar indelats i särskilda distrikt med inom varje en distriktschef, som fått till åliggande, utom annat, att inom distriktet leda förefallande allmänna vägarbeten, anställa mätningar och undersökningar samt upprätta arbetsplaner och kostnadsförslag över nya anläggningar.