Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V. Skräckromantiken - Det ondas begränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
människosjälar är obegränsad. Den goda och den onda
principen äro oförenliga som olja och vatten, som Ormudz
och Ahriman; av det kristna frälsningshoppet fmnes föga
eller intet. Måhända är det alltså — så synes det åtmin-
stone mig — icke för djärvt att även häri se ett österländskt
drag; det återfinnes i varje fall knappast i något av de
representativa verken inom den grupp av skräckroman-
tikens alster, vari gotikintresset överväger. I Walpoles
Otranto, i Mrs. Radcliffes Italian — för att taga ett par
talande exempel — omvända sig skurkarna på sistone och
ångra sina missgärningar. Även inom den andra gruppen
av skräckromaner framträder ofta tron på att det ondas
makt är begränsad. Så är förhållandet redan i Le Diable
amoreux — visserHgen icke i den första editionen men i
den andra och väsentHgt förbättrade — vilken otvivelaktigt
är ej blott den första fantastiska berättelsen i modern me-
ning i den franska litteraturen, utan överhuvud den första
konstnärligt fullgångna fantastiska (och tendensfria) his-
torien med västerländskt motiv, och vars nära frändskap
med The Monk gör den förtjänt av beaktande i detta sam-
manhang. Den i Cazottes roman förhärskande tanken, att
människans dragning mot det goda är starkare än avgrun-
dens makt, triumferar hos Maturin. I hans huvudarbete
Melmoth the Wanderer sammanfattar mot romanens slut
den demoniske frestaren sin erfarenhet i orden: »I have
traversed the world in the search, and no one, to gain that
world, would lose his ov^n soul».
Denna åsikt sätter dock endast i ringa mån sin prägel
på skildringen av brottet och brottslingen, vilka här livligt
intresserade publiken liksom fallet var i Tyskland, där
kriminalnovellen samtidigt florerade. Till skillnad från
denna är den engelska skräckskolans skildring av brotts-
lingen aldrig sentimental, ej ens om — såsom hos Godwin,
ifall hans Caleb WilHams skall hänföras hit — tendensen
även där är att påpeka samhälleliga orättvisor. I regel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
