- Project Runeberg -  Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie /
158

(1916) [MARC] Author: Gunnar Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIII. Lyriken som form - Byrons och Shelleys rytmik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

158
l^yron använder i flera av sina poetiska berättelser (The
Giaour, Mazeppa, Parisina, Bride of Abydos m. fl.) näm-
ligen fyrfotade jamber i varierande rimflätning, och denna
versform favoriseras också i Poes andra tidigare dikter.
Det jambiska versmåttet dominerar fullständigt Byrons
hela diktning, och då det får vika, är det oftast för ana-
pesten. I Poes båda första diktsamlingar förekomma knap-
past andra versmått än jamben och någon gång anapesten.
Otvivelaktigt belyser denna omständighet i någon mån
Poes förhånande tifl Byron. Det bör tilläggas, att i de med
motto från Byrons The Island försedda Stanzas, vilka ingå
i 1827 års diktsamling, äro stroferna bildade enligt Don
Juans ottava rima. Harrison har f. ö. fäst uppmärksam-
heten på att i den ursprungliga editionen av Tamerlane
den bekanta raden ur Childe Harold: »the sound of revelry
by night» förekommer \
Vad åter beträffar Shelleys musikaliskt-rytmiska in-
flytande på Poes vers, låter det sig knappast påvisas på ett
dylikt mera handgripligt sätt. Shelleys rytmiska effekter
vädja i sin luftighet mera till det inre än till det yttre örat
och äro därför just i det väsentliga näppeligen åtkomliga
för analys. Det är de lätta fjäten av ett andeväsen — »a
spirit in my feet» — som förläna ett så sällsamt behag åt
hans skönaste vers; men något av detta är det vi återfinna
i Poes subtilare lyrik. Som en reminiscens från Shelley
vågar man måhända anse Poes särskilt i ungdomsdikterna
framträdande benägenhet att betona den eljest obetonade
slutstavelsen i vissa adjektiviska ord. När tidskriften The
Yankee 1829 först publicerade ett utdrag ur Al Aaraaf, för-
anledde raden
A dome by linked light from Heaven let down
dess redaktör, John Neal, att i en not anmärka: »The idea
of linked light is beautiful; hut the moment you read it

I, 68.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edgarpoe/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free