Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landström började gå av och an inne i kojan.
Promenaderna hörde inte till de längsta. Tre steg fram och
tre tillbaka, och då fick han ändå vara särskilt försiktig med
att inte smälla huvudet i takbjälkarna vid tredje steget.
Blodvallningarna uppåt ansiktet kom och gick av den
inåtvända ilskan, och han kände en våldsam lust att slå och
sparka omkring sig. I brist på annat gav han kolskyffeln framme
vid kaminen, som han kom att stöta till, en spark så att den
åkte halvvägs in i jordväggen. Det avledde ilskan något, i all
synnerhet som han därigenom kom att tänka på värmen och
för en stund fick sysselsättning med att fylla på kaminen.
Men en lång stund efteråt gick han och muttrade allehanda
fula ord om brevskrivaren, innan tankarna hann ordna sig och
falla till ro. Då kastade han sig på britsen och började grubbla.
Otacksamhet var det lägsta han kunde tänka sig. Här hade
han nu levat över ett år i en jordhåla, som till och med en
sork skulle ha föraktat. Här hade han frusit och svultit
ibland så blodet velat stanna och förståndet stelna och hela
hjärnan blev till en glassmaräng. Det hade funnits dagar då
fingrarna inte ens kunde hålla i pennan för kylans skull, och
då den där lilla termometerfan visat sjutton grader minus
inne, trots att kamin var rödare av hetta än en teaterdjävul.
Och flera dagar hade han fått ligga för ankar i sovpåsen för
att hålla sig vid liv, när koksen inte kom upp i rätt tid med
linbanan. Och så kom en sådan där idiot och skrev att han
förväntade, att vägen snart skulle vara färdig! Förväntade?
Precis som om det var den enklaste och naturligaste sak i
världen att bygga väg hundra mil norr om norra polcirkeln,
där man levde i mygghelveten och evig sol om somrarna och
i skräckkyla och evig natt om vintrarna! Och så komma och
prata om att anslaget inte fick överskridas! Som om någon
människa kunde beräkna snöstormarna här uppe. Och alla
dessa vilda sällar sen, som man hade att handskas med, som
visserligen var snälla små gossar när de var nyktra, men som
blev galna när de fick fatt i kort och sprit och kunde slå
sönder rubb och stubb och varandra också! Nå, det var väl
att man hade spriten! Annars skulle det inte ha blivit många
kvar där uppe. Och hur skulle det ha gått med honom själv?
Landström rev sig eftertänksamt på näsan och såg bortåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
