Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt acklimatiserade ifråga om rökning och med förkärlek
använde pipskaftet till promenadplats. Han förbrukade flera
kilo myggolja men märkte ingen annan förändring än att
flygfänas borrinstrument gled ännu ledigare in i huden. Hela
ansiktet, halsen och händerna var översållade med kulor, som
turades om att klia.
Det var meningslöst att tänka på sömn. Från att ha snuddat
vid gränsen till galenskap försjönk han i djup apati och
inbillade sig att han till slut skulle bli immun, men den
förhoppningen sveks, och han gick över till ursinne igen. Han
slängde passare och gradskiva och hoppade omkring i
rummet och svor och bannade den stund, när han lät förleda sig
att söka anställning vid banan.
Så fick hatet till banan det första insteget hos honom.
Det var den som tog sömnen ifrån honom, det var den som
gjorde honom sjuk och tokig. Han ställde banan till ansvar
för allt ont som tillfogades honom. Den blev liksom hans
personliga fiende, som han var dag såg framför sig och som
växte sig stor och stark, växte upp ur själva jorden med
grusbädd och bankfyllnad.
Och då började han längta bort från alltsammans. Mest
längtade han upp till de stora snöfjällen söderöver, Somaslaki
och Pallimtjåkko. Där borde man kunna få sova.
Till sist stod han inte ut längre. Kanske mest därför att
han oförmodat stötte på Sarri, som stod och hängde uppe hos
rallarna med ena handen instucken i bröstfickan och med
konten på ryggen, medan han med nomadförakt betraktade
arbetet i berget.
Algren hade redan träffat Sarri flera gånger och brukade
alltid språka med honom, eftersom Algren kunde finska rätt
bra sedan han legat ett år hos släktingar i Borgå. Sarri
tycktes från början ha fattat sympati för Algren, inte minst
därför att denne alltid var väl laddad med tobak.
Algren frågade Sarri om han ville följa honom uppåt
fjällen under midsommardagarna. Sarri hade god lust, men då
han lovat Gerell att lotsa honom till Rautasjärvi föreslog han
att de alla tre skulle göra sällskap första vackra dag.
Vädrets makter var nådiga. Dagen före midsommarafton
begav de sig iväg, Sarri i spetsen, krokknäad och med en ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
