Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lossal packning på ryggen, så Gerell med drillingen över axeln
och till sist Algren med en bra börda i ryggsäcken.
Första milen gick lätt även om det hade sina obehag att
plumsa till midjan genom de iskalla älvarna. För Algren var
det en ny erfarenhet, och han kunde inte återhålla en
hisnande känsla när isvattnet kröp upp till magen. Men inom
kort var han van vid att gå genomvåt om underdelen av
kroppen, och slutligen tyckte han att det svalkade att ha det
smackande vattnet inne i pjäxorna. Och att vandra genom
björkskogen var ett rent himmelrike.
Stammarna lyste vita genom grönskan. Han kunde inte
minnas att han förut sett björkstammar som så mycket liknat
marmor. Solen spelade in genom lövverket och glänste på de
fint utsirade små blankgröna bladen. Hjortronplantornas
färska skott ute på myren lyste som blodfläckar, och där
omkring stod polarvidet i silvergrått, medan Andromedans
blomflockar skimrade i rosenrött. Över de störtade dvärgbjörkarna
som fällts av storm och snö gemensamt kröp björndruvans
ljusa revor upp ur renmossan för att täcka de murknade
vindfällena. Överallt myllrade det av blommor och blad,
blåbärs-och lingonris, lappljung, linnéa och ängsull, allt sträckte sig
mot solen som om det ville kyssa livets urkälla till tack för
att det fått återuppstå från köld och mörker. Riporna brakade
upp för varje steg, älskogskranka och par om par. Där
strömmade friska, starka dofter upp runt omkring, och själva den
dystra skägglaven, som snärjde sig fast överallt, fick en
anstrykning av glädje över sig i solskenet.
Det var livets och återuppståndelsens stora fest i lycka och
solglans, en hymn av naturen, där själva himlen sjöng med
i en ljusblå, hög, klingande ton.
Sarri pekade belåtet på angelicans stora gröna blad, som
beskurits av runda bett.
”Nu är björn ute!” sade han.
Algren glömde både mygg och sömnlöshet. Här fanns
äventyrets glans, här var sagans rike. Här fanns tröst för
trasiga, ensamma själar.
Det var nära midnatt innan de lämnade dvärgbjörkarna och
videt och kom upp på det skoglösa högfjället. Här låg snön
4 — Malm I
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
