Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland renhudarna. Mitt emot kvinnan halvlåg en gammal
lapp, som såg ut att vara uppåt nittiotalet. Han rökte medan
han med jämna mellanrum strilade en brun stråle precis på
samma sten vid eldstaden så att det fräste till var gång.
Med ryggen mot de inträdande satt en kvinna och vävde
band med något som liknade en kam. Gerell, som genast
märkt att hon var ung och rödkindad, kröp iväg upp till henne
och sträckte ut sig vid hennes fötter. Algren, som höll sig
vid sidan om ingången, fick ett träskrin att sitta på. Sarri
underhöll sig med värdinnan medan han snörde av sig
lappskorna och bredde ut skohöet vid stenarna, där det sedan låg
och immade till torkning.
Grytan krokades av, och i stället kom kaffepannan på,
något som Sarri livligt hjälpte till med.
Den unga flickan, som hade de allra ljuvligaste blå ögon
och den mest blomstrande hy, hjälpte till med att torka
kaffekopparna. Gerell slukade henne med ögonen och kollrade
bort henne med sin mimik och plastik, som alla skrattade åt.
Värdinnan, som tyckte att Algren satt illa, halade fram några
renhudar. Sarri berättade att hon var gift med en annan Sarri
som rådde om fyratusen renar och hade två drängar, men att
de allihop var uppe i fjället för att märka kalvarna.
Algren sträckte ut sig på hudarna med händerna under
huvudet och såg sig noga omkring.
Det var en stor, präktig kåta. Genom tältduken sipprade en
gulgrå dager in på solsidan, och där såg man ibland skuggan
av en lapp utanför avteckna sig. Andra sidan var dunkel och
försvann i hudar och sängkläder. Mitt emot ingången låg
kopparpannorna och husgeråden av snidat trä, allt fint och
putsat. Särskilt fäste han sig vid det stora sockerskrinet med
dess utskärningar. Tältduken vilade på stadiga, böjda stänger,
som sotsvarta av rök samlade sig i mitten för att bilda det
väldiga rökfånget, där ett stycke blått skymtade fram genom
röken, som sögs dit upp från eldstaden. Tvärs över
eldstaden gick en grov stång, och därifrån hängde järnkedjan ner
till kaffepannan. Värdinnan, som fortfarande satt nerhukad
vid elden, hade ett lysande barmkläde i rött, gult och grönt,
som såg ut att ha kommit på i en fart.
Allt såg fridfullt och vänligt ut. Till och med hundarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
