- Project Runeberg -  Malm / 1. Männen som gjorde det /
54

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett hav av ljuvhet. Rum och tid förgick. Allt löstes upp och
försvann. Nu svävade han själv bort i ett intet — än en
gång hörde han älvens brus, men nu kom det långt, långt
bortifrån–han sov.

Sömnen blev inte lång. Hundarna stormskällde emellanåt,
och mjuka, tassande steg hördes utanför kåtan. Det var
lappar som kom nerför fjället och steg in i kåtorna bredvid.

Med sömniga ögon såg han till sist också ett par lappar
träda in i kåtan där han låg. De blåste liv i elden, hakade
på kaffepannorna och tog sig en tår under viskningar, innan
de kröp till kojs.

Han vaknade inte förrän långt fram på förmiddagen, smått
skamsen när han fick höra att Gerell för länge sedan begivit
sig ut på jakt.

I kåtan hade kommit en ny figur under natten, också en
Sarri. Det var en liten, torr gubbe, hjulbent som en tordyvel,
och det verkade som om han inte hade annat än ben
innanför skinnkolten. Den såg för övrigt ut som om den doppats
i kaffe och rullats i tjära, så sken det av honom där han stod
och hängde vid tältstången. Hans ansikte var skuret i kork
med en oändlighet av gropar och skrynklor, till ögon hade
han ett par bläckplumpar med lite rött, svampigt läskpapper
omkring, varifrån det ständigt rann neråt kinderna, till näsa
hade han en sotig lackbit och som öron ett par svartbruna
skinnbitar, vilkas modellering var samvetsgrant täckt av
något obestämbart mörkt. Hela gubben såg maläten, murken
och sönderfrätt ut. Det enda som var fulltaligt kvar var håret,
och det stod ut som en virvelstorm kring huvudet på honom
under toppmössan.

Den unge Sarri viskade till Algren att gubben en gång
var den rikaste av alla lapparna, men att flenår och varg
tagit alla hans renar och att han nu gick omkring i kåtorna
och levde på att berätta sagor, när han inte fiskade. Kanske
kunde de få låna gubbens båt och komma över till
offerplatsen på andra sidan sjön, för den ville väl Algren se?

Mot kvällen rodde de över dit. Trollgubben satt vid årorna,
och unge Sarri förklarade vem Algren var. Då nickade
gubben vänligt och började tala finska han också.

När de landade stod solen röd i svackan mellan fjällen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free