Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över björnen. Det var bäst att söka ta sig ner till barackerna
och det meddetsamma.
Han rände neråt dalen.
Den blå himlen var redan för länge sedan försvunnen.
Molnväggen rusade fram med slitna trasor i kanten och slukade
fjällformationema, den ena efter den andra. Ett ögonblick
skar en solstråle igenom och belyste med blixtljus Kieronas
lodräta bergvägg, och så slog stormen ner, sopade fram med
jättevingar och svepte in allt i yrande vitt.
Gerell, som hade vinden akter om tvärs, slungades framåt
hastigare än han önskade och hade all möjlig möda att hålla
balansen. Vart det bar iväg visste han inte. Det var bara att
låta det gå för lösa boliner framåt med stormen.
Han hörde att han nalkades björkskogen. Det pep och
visslade ilsknare omkring honom. Det brakade och knastrade
strax nedanför som om hela skogen gått över ända. Han
kastade sig ner för att inte komma på huvudet in i skogen.
Under honom brummade en djup underton som från många
hundra björnar. Genom brummandet hörde han hur träden
skrek och jämrade sig och hur de rämnade, knäcktes och
stupade. Ibland small det som skott där nere, och då var det
som om stormen skulle jublat över att ha knäckt någon
kärn-stark björk, som den slagits med förut. Stormen tog i ännu
värre, flera skott smällde i skogen, tills alltsammans steg till
en djävulsk symfoni. Snön vräkte och sprutade omkring
honom där han låg hopkrupen på skaren och undrade om han
skulle kunna hålla sig kvar. Det var klart att han inte kunde
ta sig fram genom skogen. Det vore detsamma som
självmord. Ligga där han låg kunde han inte heller. Ett sätt var
att söka rätt på klipporna efter Kårsåjokk och där leta rätt på
någon håla att krypa in i, men den utvägen var både osäker
och mindre tilltalande.
Vad jag är dum, tänkte han. Det fanns ju en jordkåta norr
om Abiskojaure. Dit skulle han kunna ta sig ner på en kvart,
om han bara hittade vägen i det rysliga vädret och kom med
livet genom den lilla björkskogen väster om kåtan. Till
barackerna var det ingen möjlighet att komma. Nå, det var gott
att han hade förning med sig. Och riporna kunde komma bra
till pass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
