Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han letade rätt på fickkompassen och blev på det klara
över var han befann sig. Han borde sätta kursen mot sydost
för att komma till kåtan. Det var ingen tid att förlora.
Han tryckte ner skinnmössan bättre, kände på bindslena
och reste sig. Han åkte så han kom nerför värsta branten.
Nu hade han stormen rätt i ryggen, och den skjutsade
honom långa stycken utan att han behövde göra annat än att
hålla sig uppe, vilket var svårt nog ibland när stormen
snurrade runt inne i de osynliga klipprämnorna och sen kom
utrusande som ett argt troll och vräkte sig över honom. Långa
stunder åkte han utan att se, så vräkte snön ner och
smetade igen ögonen på honom.
Han borde snart vara vid kåtan. Han skyggade med båda
händerna för att se, men såg bara ett oändligt yrande vitt,
där en och annan krokig björk skymtade igenom med svarta,
gungande grenar. Hade han bara fått syn på Kierona en gång
till skulle det ha varit den enklaste sak i världen att hitta
kåtan, där han legat så många gånger förr både sommar och
vinter under jaktturerna.
Den är nog bra nersnöad nu, tänkte han. Toppen ska väl
ändå alltid synas.
Han började åka runt för att finna den. Han var inte den
som gav sig i första taget. Ånej, stormen och han, de förstod
varann. De var jämnbördiga, och skulle han stupa där i snön
så skulle han först pressa ut sina sista krafter. Han knep
hårdare om staven. En stormby kom och slog omkull honom
som en kägla. Han bara skrattade och kravlade sig upp igen.
Runt och runt åkte han i allt större cirklar.
Det vita yrandet började gråna. Han förstod att det
började kvällas. Han bara åkte och åkte. En gång stannade han
och trodde att han blivit galen. Han såg någon åka förbi
inne i snötöcknet. Han ville ropa, men så skämdes han inför
sig själv över att redan börja se gubbar. Han kände hur
sinnena förlamades och allting trängtade efter vila, men inne i
hans hjärna brann en enda envis liten tanke: att hitta kåtan.
Det var nästan nermörkt. Han raglade omkring som en
drucken på skidorna. Än vräkte stormen omkull honom, än
ramlade han av sig själv och blev liggande långa stunder,
men upp kom han alltid till sist. Vad som ledde honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
