Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gav sig nog, tröstade han Algren. Herre Gud, det var
klart att livet inte var roligt när man grävde ner sig på det
viset och inte talade med någon. Varför kunde inte ingenjörn
fara till Vassijaure någon gång och hälsa på hos ingenjörerna
där, eller på marketenteriet, där det fanns riktigt vackra
flickor att titta på och där Hjort rände jämt?
”Jag vill fara hem”, svarade Algren. ”Jag längtar så jag blir
galen.”
”Nå, men så res då!” rådde Hansson. ”Det är inte längre
än att man kan komma tillbaka.”
”Hjort vill inte låta mig resa. Jag frågade härom dagen.”
”Sicken oxe!” utbrast Hansson. ”Ge fan i honom och res
ändå.”
”Jag har inga pengar. Det går inte”, sade Algren.
”Det kan han få av mig. Skulle det inte räcka så har nog
gossarna. Vi är inte snåla med krediten. Det är bara att säga
ifrån hur mycket han behöver”, sade Hansson.
Algren blev så rörd att han inte kom sig för att tacka.
Först när de skildes åt vid baracken och Hansson förnyade
sitt frikostiga anbud tryckte Algren hans hand med ett varmt
tack och lovade att tänka på saken.
Naturligtvis blev det ingenting av med resan för Algren.
Han hade ohjälpligt gått isär, och när han steg upp om
morgnarna var hans energi förlamad av sömnlöshet, och han
kunde inte koncentrera tankarna annat än på dissektion av sin
egen personlighet.
Hansson förnyade anbudet flera gånger de närmaste
dagarna och kom till och med en gång inklivande till Algren
med en tjock sedelbunt i näven och lade den på bordet med
sådant eftertryck att Algren hade den allra största möda att
få honom att ta pengarna tillbaka. Maja undvek han så
mycket han kunde efter den våldsamma eruptionen med henne.
Han skämdes ännu över den, och Hanssons vänlighet
förbättrade inte saken.
Midsommarafton gick in, klar och vacker. Rallarna hade
firat hela dagen, och spriten hade god åtgång.
Algren hade ensam vandrat omkring hela dagen uppåt
Abiskodalen utan att kunna besluta sig för att fara till
Tor-nehamn, där man skulle högtidlighålla dagen med en större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
