Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Algren fick rätt.
När de båda tunnellagen, som borrade sig fram från var
sin sida, nalkades varandra, kom ingenjörerna snart
underfund med att det förelåg ett fel. Man rättade till det så gott
man kunde, men ändå grumlade det något av den glädje som
annars naturligt sökte sig utlopp, då den sista skiljemuren
mellan de båda lagen ramlade.
Men likafullt hurrade rallarna så stenarna skramlade ner
från tunnelväggarna och lyktorna höll på att slockna av
luftdraget. Det otal händer som sökte varandra genom det första
hålet kramade med en järnstyrka, som ännu var obruten av
arbetet. Nu kunde man strunta i lavinerna där utanför, nu var
den värsta nöten knäckt, Nuolja var besegrat.
Rallarna hurrade också därför att de visste, att nu väntade
en veckas ledighet. Det var ett orubbligt löfte som
Landström och Hjort avgivit. Den friveckan hade tunnellagen
ärligt tjänat in genom den rasande fart, med vilken arbetet gått
de sista månaderna. Tunneln hade sjungit av sprängskott
dygnet runt. Nu stundade festens och glädjens dagar.
Redan för lång tid sedan hade Tjugosjuan samlat till den
festen. Det skulle bli en skräll som Lappland aldrig sett
maken till förr. Att hejda rallarna i den föresatsen hade varit
lika omöjligt som att få älvarna att rinna uppåt. Hjort hade
också lämnat dem tillstånd att ta hem en duktig kvantitet
sprit från Narvik, och Dygdiga Hansson, som fått det
ansvarsfulla uppdraget om hand och fullmakt av kamraterna,
hade en ordentlig reskassa när han gav sig av.–-
Han var på återväg från Narvik, åkande med skjutsbonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
