Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drog några djupa andetag som om hon ville försöka supa
in luften från hemlandet ännu djupare. Ögonen glänste ännu
mer. Hon strök med handen över dem. Så skakade hon på
huvudet och började gå igen. Inte tänka! Inte tänka! Inte på
hemlandet.
Ändå kunde hon inte låta bli det. Var det den fuktigt
mjuka havsluften eller var det något annat, som steg upp ur
hennes inre? Hon visste det inte, visste bara att det gjorde så
märkvärdigt ont neråt hjärtat, att något ville ut, ville spränga
sönder henne.
Där borta genom Bardodalen gick vägen till Norge, bakom
de solblå fjällen. I Narvik var det säkert vackert i dag. Åt det
hållet fanns inte minsta lilla molntapp. Där låg nog
Rom-baksfjorden isgrön och den stora Västfjorden ut mot
Lofoten, där fiskarbåtarna gungade ute vid Svolvaer. Där hade
hon dejsat i stormar med fiskarna, när vintern kom och
vågorna gick höga som hus och brotten skrek vita ute på
grynnorna. Många gånger hade de varit nära döden, det hade
hängt på ett hår att de förlist, seglat in i evigheten. Det var
härligt att segla, segla så nära evigheten att det väste i
bar-dunerna och sjöarna störtade som snöskred från för till akter.
Svarta Björn smålog där hon gick.
En stormdag hade faderns jätteångare, som gick på
Nord-kap, hållit på att krossa fiskarbåten, där hon var kocka. Hon
hade skrikit av förtjusning när ångaren strök så nära att hon
hört faderns röst, där han lutade sig ut över babordsrelingen
och svor över de fördömda fiskergutterne. Hon hade viftat
med den eldröda halsduken till honom och sett honom stå
och gapa efter henne vid relingen så länge båten var synlig.
Härligt var det att segla! Det gjorde detsamma hur det gick.
Och alla granna karlar som tokats med henne, många för en
natt eller ett par, men ännu fler i veckor och månader!
En lång rad gestalter drog förbi hennes minne. Där kom
sorenskrivems gutt med potatisnäsan, fräknarna och
studentmössan, där kom starka Nordlands-fiskare med knivar och
storstövlar, karlar som kramat henne halvt till döds, där kom
ingenjörer och tullsnokar, kaptener, styrmän, rallare och
tele-grafister och sotiga eldare också.
Svarta Björn storskrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
