Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olsson var på dåligt humör. Dels var han arg över att ha
blivit väckt så tidigt på söndagen, när han inte kommit hem
förrän klockan fyra på morgonen, och dels var han
förgrymmad över att det skulle hända vid hans stuga. Han rev sig i
håret och gick fram till Svarta Björn.
”Ho jär död, tror jag”, sade han helt sävligt.
Trumf-Karin, som låg på knä vid Svarta Björn, började
storgråta.
”Nej! Nej! Det kan da ikke vaere sant da, kaere!”
”Låt’na var’ ”, sade Olsson. ”Det jär int’ värt te rör’na.
Bäst te låt’na ligg’ te doktorn kom’. Jag ska gå efter honom.”
”Skynd dem, kaere! Det er da skraekkeligt dette!”
Olsson klädde på sig och gick ner till sjukstugan och
doktorn.
Doktorn höll på att sluta frukosten när Olsson öppnade
dörren och trädde in med allvarligare uppsyn än vanligt.
”God morgon, Olsson”, sade doktorn. ”Vad står på nu?”
Han vek ihop servetten, tömde kaffekoppen och reste sig.
”Å, det jär lite tråkigt”, menade Olsson och tummade
förläget mössan.
”Såå? Vad då?” Doktorn tog upp cigarrfodralet, valde ut
den minst trasiga, bet av snoppen och tände.
”Jo, se det jär så, att Svarta Björn ligger uppe hos mig vid
Björkstugan. Utanför!” tilläde han förtydligande.
”Är hon full?”
”Det tror jag int’. Ho’ jär visst döder.”
”Det vore då ingen skada. Så kanske man kunde slippa
dras med så mycket elände och rackartyg här nere på
sjukstugan. Hon fördärvar rakt av folket för oss”, sade doktorn och
såg högst onådig ut.
Olsson svarade ingenting. Han hade inte så rent samvete
att han tordes yttra sig om den saken. Dessutom var det
klokast att tala så lite som möjligt om historien än så länge.
Trumf-Karin fick reda upp saken bäst hon ville.
Det blev därför inget samtal mellan Olsson och doktorn på
vägen upp till Björkstugan, så att doktorn var alldeles
ovetande om det verkliga förloppet när han kom fram dit.
Svarta Björn låg fortfarande ensam kvar i solljuset, och
doktorn kunde inte neka till att hon verkligen var vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
