Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Spöket kom till banan på vårsidan när arbetet brann som
hetast och banvallen nalkades sin fullbordan.
Tipparna hade redan hunnit ett gott stycke på nedre delen
av banan med syllar och räls, och där nere knakade
lokomotiven sig redan fram med arbetsvagnarna. Övre delen av banan
låg ännu otyngd av räls, och där forcerades arbetet under
högtryck.
Vintern hade varit svår, och banvallen hade frusit upp i
pucklar överallt, någonting som gav en ganska god
föreställning om vad man skulle få att kämpa mot en gång i
framtiden. Det fanns inget annat att göra än att gräva ut jäsleran
och de andra godsakerna och i stället fylla på grus och dyjord
för att hindra tjälskjutningen.
Det värsta arbetet hade man med de stora stenarna, som låg
lömskt inbäddade i banvallen och bulnade upp till väldiga
kylknölar, som måste opereras bort, varenda en. Den smula
stenkolsaska som man kunde komma över till att plombera
mindre håligheter med slogs man formligen om, men på sina
ställen fick man gräva ut så gott som hela banvallen och
lägga dräneringsdiken i botten med stenar och mossa för att
lura ut vattnet i sidoavlopp genom doseringarna.
Ingenjörerna svor och frös. Det var en strid som frestade tålamodet mer
än som var hälsosamt, ojämn och ihärdig som den blev.
Hade man opererat bort en puckel på några hundra meters
längd ena veckan och fått isoleringsbäddarna färdiga, så sprack
det upp en ny puckel ett stycke ifrån nästa vecka. Hjort
muttrade någonting om att det vore bäst att isolera hela
banan först som sist, men då skulle man behöva hålla på tio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
