Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, och då hade väl riksdagsgubbarna avlidit av pur ilska och
man skulle ha fått nya pulpetklaffsmällare, som skulle
förbittra livet ytterligare. Det var bara att slita av alla krafter
för att banan skulle kunna bli färdig i rätt tid.
Det var då spöket kom mit uppe i det värsta, tyst, oväntat
och hemskt som spöken har för sed. Först hälsade det på i
norska delen av banan och tog med sig trettiotvå man. Sedan
gick spöket över till svenska sidan och började härja.
Sjuk-barackema nere i Tomehamn var överfulla, och
sjuksköterskorna och doktorn höll på att duka under av
överansträngning, eftersom difterin höll spöket sällskap.
Före spöket gick ryktet, förstorat genom de muntliga
buden — i går dog fjorton — i förrgår elva.
Rallarna var inte lättskrämda av sig, men de kunde ändå
inte låta bli att lite flitigare än vanligt sysselsätta sig med
tanken på hädanfärden. Somliga försökte immunisera sig med
sprit, men det blev inte bättre: då hoppade de tokiga hela
dagarna och nätterna också för övrigt. Andra sände sina
svettiga sedelpackar ner till banken söderöver för att vara
beredda på allt. Men ingen svek sin post och flydde. Här uppe
hade de dessutom varit med om så mycket vidunderligheter
att de var härdade mot spöken, och en och annan skrävlade
om att det fanns ingenting på jorden som inte en rallare
skulle kunna se i vitögat, men det var sådana som inte
förstod att de farligaste fienderna är de som man inte ser, allra
minst i vitögat.
Tjugosjuan hade ännu gått fri. I lagen både ovanför och
nedanför hade spöket visat sig och kallat bort några rallare på
sitt hemlighetsfulla sätt, men i Tjugosjuan gick allt sin gilla
gång. Där märktes ingenting ovanligt, om inte möjligen på
det att det ibland blev långa pauser i samtalen om kvällarna
och att kortspelen visade en betänklig lust att torka in.
Dygdiga Hansson pöste också för Hjort när han träffade honom,
att Tjugosjuan var ändå det finaste laget efter hela banan,
och att det inte fanns någonting i hela världen som bet på
det så länge Sköld höll småsatama borta med sina jättearmar.
Spöket måtte ha hört skrävlet: samma dag infann det sig i
Tjugosjuans barack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
