Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord till honom — så ja, gossen lilla — så ja — alldeles som
en mor till sitt sjuka barn.
Hon kände mycket väl igen honom. Sköld var ofta synlig
nere vid Tomehamn av olika anledningar, och det fanns ingen
där nere som inte visste att den långe, granne karlen med
den bruna hyn och de klarblå ögonen var storspelaren och
jätten Sköld på Tjugosjuan, han som ensam burit Algren ner
från Nuolja den där midsommarnatten och som glatt tog
farorna i sin breda famn vad det än gällde, han som alltid var
ridderlig men blyg för alla flickorna där uppe och som strödde
pengar omkring sig så fort han hade några och lånade ut till
höger och vänster.
Sköld frös. Hon drog upp täcket som han oupphörligen
makade neråt, och hon försökte varligt hejda hans händer som
sökte efter täcket. Han tog fatt hennes händer och ville resa
sig men föll tillbaka igen och sköt ner täcket så att det breda,
ludna bröstet blev synligt i skjortöppningen.
Hon kände efter pulsen. Den jagade fram. Aldrig hade hon
känt pulsslag av sådan styrka. Hon kunde knappt hålla kvar
sitt finger. Hon såg mycket tydligt hur pulsslagen hos honom
varje gång lyfte hennes finger.
Hur ska det gå med honom, tänkte hon. Var han redan
dömd att som de andra gossarna sova där uppe bland
dvärgbjörkarna? Var skulle detta sluta? Tyfusen hade redan tagit
många av gossarna. Ingenting hjälpte, hur stora och starka
de än var. Och så difterin till på köpet, som också härjade i
sjukstugan! Om det åtminstone varit ett ordentligt sjukhus
med tillräcklig plats och hjälp, men att få epidemier mitt i
vildmarken! Så, nu skrek någon i stora rummet under. Skulle
hon våga gå ifrån honom? Om han rusade upp och gjorde
sig illa?
Doktorn kom i detsamma. Sköterskan reste sig.
Han gick raskt fram till Sköld och kände på pulsen.
”Hur är det?” frågade han sköterskan.
”Han är visst sanslös.”
”Och temperaturen?”
”Förtioen hela sju.”
”Vi får lov att flytta ner honom”, sade doktorn allvarligt.
”Men det finns ingen plats”, svarade sköterskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
