Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han själv upp och lade sig på filtarna, som man brett ut över
halmen. Då man stoppade om honom med ännu några filtar
eftersom han frös log han blitt och tåligt och mumlade —
mycket dålig, gossar — mycke! — Den enkla
självbetraktelsen fick flera av gossarna att vända sig bort och syssla med
sina ögon.
Det verkade som om Sköld sov. På inrådan av Dygdiga
Hansson, som linkade fram med en onaturligt röd och
svällande kind, fann man det klokast att binda nya rep över Sköld
medan han låg där stilla och beskedlig på vagnen för att han
inte skulle ställa någon ny historia för dem på vägen. För
säkerhets skull följde större delen av Tjugosjuan med efter
vagnen, eftersom ingen visste vad som kunde hända.
Maja stannade vid baracken. Hon kunde knappt se något
för tårar där hon stod och såg efter dem. Det liknade alltför
mycket att vara sista resan Sköld gjorde där han låg som
ett mörkt, dött föremål på vagnen, som långsamt rörde sig
bortåt vägen med de tysta figurerna efter sig i en lång rad.
Nere i sjukstugan var man färdig att ta emot honom.
Trångt var det visserligen förut, men plats måste skaffas till
varje pris, och så kom det sig att Sköld bäddades ner i en
provisorisk reservsäng i övre våningen.
Sköterskorna tröstade Tjugosjuan med att det nog skulle
gå bra. De hade nämligen fått stränga order av doktorn att
inte skrämma upp folket i onödan. Större delen av
Tjugosjuan vände också hem till baracken och arbetet. Bara
Dygdiga Hansson, som ståtade med en skönt svullen kind, och två
av de andra stannade kvar för att vara till hands, som
Dygdiga Hansson uttryckte sig.
Syster Ida, som fått Sköld på sin lott, var rätt glad åt att
ha någon att lita sig till, och hon kände sig tryggare än
vanligt när hon genom fönstret såg de tre rallarna sitta i
solskenet utanför.
Sköld fick vad han ville. Mycket var det inte, för han hade
fått en våldsam feber strax efter det han kommit i säng, och
den sökte sig utlopp över ansiktet i vilda svettfloder. Syster
Ida gjorde vad hon kunde för att lindra. Hon strök hans
panna med en fuktig, kall handduk när han kastade sig i
sängen alltför oroligt, och hon viskade allehanda lugnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
