Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjort såg åt det hållet.
”Jo”, svarade han. ”Han lär ha gift sig med syster Ida,
om du kommer ihåg henne, och är borrare i Berget här nu.”
”Ingen vet vad man gör i feberyrseln”, förklarade
Landström, som älskade ungkarlslivet.
Ӂ, han har det bra. Smakar aldrig en droppe sprit mer och
är en av kommunalpamparna här”, svarade Hjort.
”Nu stor jag skuren avtar”, sade Landström. ”Pass på,
kanske du kan få se monogrammet på Berget!” uppmanade han
Hjort.
”Kan inte sjutton se något monogram”, svarade denne.
”Ser du inte de vita, breda strecken som skymtar fram
nu?” frågade Landström.
”Jaså det, det trodde jag var snö”, svarade Hjort.
”Vad skriker de för där borta? Är det tåget?” utbrast
Landström.
”Ja.”
Hela folkmassan myllrade till. Alla ville komma främst,
men eftersom det var en fysisk omöjlighet blev det ett
svärjande, gnällande och pipande runt omkring innan allt hann
ordnas, till större delen efter rangordning men även till
någon del efter kroppskrafter och oförskämdhet.
De flesta människorna stod på tå — både på egna och
andras — och tittade mot söder, där tåget verkligen syntes i
regndiset och närmade sig med god fart. Nu blåste det för
yttre växeln, vagnarna blev fullt synliga, och skollärare
Ryt-terström, som skulle ge tonen till kungssången åt
folkskole-barnen, fick magkramp av pur nervositet, i all synnerhet som
Berget mitt uppe i tågvisslingar, vagnsrassel, hurrarop, skrik
och trängsel klämde i med en dundrande dynamitsalut genom
regndimman för att hälsa kungligheten.
Hjort, som hade vissa officiella skyldigheter att uppfylla,
banade sig väg som en plog, långsamt och säkert, genom
folkmassan fram till kungliga vagnen lagom för att komma i
omedelbar närhet av de blomsterbukettbärande damerna, vilkas
kinder vitmenades av högtidsstunden.
Den gamle kungen steg ur, i stor uniform och med vajande
blågula generalsfjädrar i hatten. Han log glatt åt biskopen
och tryckte hans hand, och så hälsade han folkmassan, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
