Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilket det steg ett jubel som överröstade Bergets
dynamit-salut och hade svårt för att dö när den stackars nervöse
skolläraren äntligen, efter sju sorger och åtta bedrövelser,
lyckades samla skolbarnens tunna röster till något som skulle
föreställa kungssången.
Inför de ljusa barnrösterna, späda som den första grönskan,
tystnade allt omkring, och den gamle kungen såg rörd på
småttingarna, som i sin tur stirrade med vidöppna ögon på
uppenbarelsen från en annan värld, medan de sjöng. Ingen gav akt
på att det regnade, så upptagna var alla av det stora
ögonblicket. Bara Hjort, som aldrig lät förvilla sig av något på
denna sidan graven, kunde inte låta bli att lägga märke till
hur de plymagerades tuppfjädrar slaknade under regnet, och
hur landshövdingen, som såg ut som en jättegosse, förgäves
sökte erbjuda kungen sitt paraply, medan damerna laborerade
med hovningningar när de överräckte blomsterkvastarna.
Det blev en kort presentation och några minuters för
ögonblicket tillräckligt anderik konversation mellan de
galone-rade, plymagerade och dekolleterade, och sedan seglade
kungen stor och grann genom folkmassan som en fregatt mellan
kofferdister, medan han gav dem en bredsida med nickar och
leenden.
Efter i farvattnet följde hela kungliga flottiljen med eller
utan paraplyer och med bispen och landshövdingen i täten.
Kofferdisterna gapade med nerfallna underkäkar på ståten
som drog förbi uppåt magasinsbyggnaden, där alla visste att
frukosten skulle avätas och där de flesta av folket gått och
luktat på stekoset hela morgonen.
Bland de sista i raden kom Hjort och Landström. Ingen av
dem dyrkade sådana där upptåg, men när man nu i alla
händelser skulle ha en bit mat till frukost kunde de lika gärna äta
i ladan som på något annat ställe, i synnerhet som de var
särskilt inbjudna.
Frukosten var som andra officiella utspisningar av
tvivelaktigt värde. Alla tycktes också betrakta tillställningen mera
som en början till vad som sedan skulle komma. Den
egentliga invigningen av banan och de stora talen skulle komma
först uppe vid Riksgränsen. Trängseln i ladan tillät knappt
någon ordentlig ätning, och de lyckliga som fick något i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
