Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av mäktigare volym ångrade det sedan bittert, när de
manglades ut genom dörrkavlama.
Det trogna folket väntade utanför. Den granna fregatten
seglade ut igen, och så gick ståten i omvänd ordning ner till
stationen och besteg tåget. Mera jubel, mera hurra! Men då
var det som om vildmarken velat visa vad den kunde servera.
Regnhöljet sprack så trasorna slängde omkring, den blå
himlen glimtade till, solen stack på över Kebnekaises vita
silverhjässa, och på andra sidan Loussavaaraviken steg Berget fram
stort och mäktigt, i mörkt majestät med kungamonogrammet
mitt på magen.
Så blixtrade det till från Berget, dynamitsaluten brakade
loss igen, rullade över sjön, svarade i Luossavaare och ekade
långt bort i fjällen, och medan flaggorna klatschade och
hurraropen rungade rullade invigningståget ut på den verkliga
vildmarksbanan.
Då kom Hjorts och Landströms tid. Man formligen slogs
om dem för att få veta något om banan och naturen, och
man drog dem från ena sidan av vagnen till den andra för att
få höra vad ”det” var och vad ”det” hette.
Utanför fönstren rullades landskapet upp som på en oändlig
väv med myrar och berg och vatten och blåfjäll. De båda
ingenjörerna löpte som skottspolar mellan fönstren och slog
in väven med allehanda slags topografiska och geografiska
trådar. Stämningen var överdådig.
Men så hedrade sig också vildmarken på julidagen.
Överallt suckade damerna av förtjusning — å! å!
Störtregnet hade tvättat luften kristallren. Man såg allt i
ett gnistrande färgspel. Det dröp av purpur, guld och
violett efter fjällsluttningarna, och de ännu snöfria topparna
stod klarblå som kopparvitriol. Men när det väldiga
Torne-träsk blev synligt i hela sin sjumilalängd som ett hav i
vasa-blått, likt en nerramlad, ännu darrande spegel, som
snöfjällen sprängde in med isglans och där solstrålarna skuttade
glädjetokiga omkring en glitterkägla av rent silver, då löste
sig förtjusningen och man skrek och klappade händerna
alldeles som om man inbillat sig att det var gjort enkom för
invigningstågets räkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
