Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för honom föll så pass mycket dager ner att han kunde se
malmen några tiotal meter under sig. Men karlen såg han
inte.
”Eriksson!” hojtade han. ”Lever Eriksson?”
Det dröjde länge innan det kom svar, och det lät så svagt
att Kronvall knappt uppfattade det. Han fick i alla fall klart
för sig att mannen där nere levde. Kronvall tyckte nu också
att han skymtade en kropp vid sidan.
”Är Eriksson svårt skadad?” ropade han.
”Inte värst”, kom det helt oförmodat starkt till svar.
Kroppen därnere rörde på sig, och Kronvall inbillade sig
att han såg ett par ögon.
”Kryp åt sidan så mycket som möjligt, om de skulle tippa
mer uppifrån. Och var bara lugn. Vi ska strax hjälpa honom”,
tröstade Kronvall.
Han sade det i bästa tro. Men han hade knappt hunnit mer
än dra sig tillbaka från skjutgluggen och skulle till att gå, när
han hörde vagnarna tippas uppifrån och malmen rasa genom
hela sänket.
Nu slog de ihjäl honom, tänkte han och rusade mot
utgången. När han kom upp på övre pallen fick han höra att
man bara hunnit tippa två vagnar i sänket, när budet kom.
Frågan var väl om Eriksson ändå inte blivit sönderslagen.
Medan man sökte efter räddningsattiraljer lade sig några
av arbetarna på mage vid sänkets öppning och ropade ner i
det avgrundsdjupa hålet. Inte ett ljud till svar. Ett bud nerifrån
orten påstod att man hört Eriksson ropa efter sista
tipp-ningen.
Kring orten och uppe på pallen stod nu fullt av folk. Hela
Berget stannade. Händelsen gick som ett skott genom
arbetarmassorna. Mest samlades man i grupper och diskuterade
händelsen. Bara en och annan stod anarkistdyster och hatfull
ensam för sig. Lang, som fått friskt vatten på sin kvarn om
kapitalismens förbannelse, stod i en hög meningsfränder och
malde samhället till mjöl, när Bergets mäktigaste man,
direktör Agren, kom skyndande förbi. Hans annars lite för röda
ansikte var gråblekt, och han ilade genast mot orten och
försvann i det mörka hålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
