Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronvall, som förgäves försökt att få linor och stegar att
räcka, hade redan sänt bud till byn efter flera
räddningsste-gar och väntade otåligt. Ingenting fanns att göra. Sköld
erbjöd sig visserligen att låta sig firas ner till Eriksson, men
erbjudandet mottogs inte. Olycksfallet hörde till sådana som
man aldrig tänkt sig, och Ågren kunde knappt tro det, när
Kronvall berättade hur alltsammans gått till. Ågren tog det
också långt allvarligare än Kronvall. Hans känsligare natur
led av att veta att en människa låg därnere i bottnen på
sän-ket, och han kunde mycket väl föreställa sig hur det skulle
kännas att ligga fastklämd mellan malmstycken i bottnen på
ett över hundra meter djupt rör och hjälplöst stirra på en
liten blå himmelsfläck långt ovanför. Ågren ville tydligen
behärska sig men lyckades inte. Kronvall såg hur han
kramade ihop händerna krampaktigt och hur svetten dröp om
pannan på honom trots kylan inne i orten. Förfärligt!
Förfärligt! mumlade den mäktige gång på gång för sig själv.
När han passerade arbetarmassorna vid utgången från
orten måste han göra våld på sig för att inte brista i gråt. Hans
godmodiga drag förvreds därigenom till en så onaturlig
hårdhet att Lang fick ett lysande tillfälle att visa på hur en ”äkta
kapitalistdjävul” såg ut.
Kronvall tyckte det var synd om direktören; han visste
bättre än Lang vilken outtröttlig kamp Ågren förde för att
förbättra arbetarnas ställning i Berget.
Det kom slutligen linor och stegar. Kronvall och de andra
ingenjörerna organiserade räddningsarbetet så snabbt som
möjligt, men ändå dröjde det över tre timmar innan man fick
upp Eriksson.
Han var inte svårt skadad. Ett benbrott och några
kontu-sioner var det hela. Han var vid någorlunda sans men
skakade i kroppen av kylan. När man lade honom på sjukbåren
och han såg det blå himlavalvet över sig kände han sig riktigt
hemma; han försökte stämma upp ”Mandom, mod och morske
män”. Men det gick inte. Han kom av sig efter första strofen,
och Sköld som hjälpte till att bära ner honom hörde också att
Eriksson var betydligt hesare än han varit inne i gruvstugan
på morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
