Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Eriksson bars ner följde de flesta arbetarna honom.
Order om arbetets upphörande gavs mer som en tom
ceremoni för att visa vem som borde ha makten. Dagen var
till-spillogiven. Olyckan låg som en mara och tryckte ner
stämningen, och när folket stod i grupper på vägarna och
avhandlade händelserna riktades arbetarnas blickar mot Berget utan
någon större välvilja. Bakom fönsterrutorna stirrade rädda
kvinnoögon mot samma håll och inbillade sig att de kunde se
hur det spökade vilt däruppe av alla kommande olyckor, som
hotade deras män eller bröder. Men det var bara
snödimmorna som steg.
När Sköld kom hem tog hustrun honom i famn som om
hon aldrig mer velat släppa honom ifrån sig.
”Jag är så rädd var gång något händer däruppe”, sade hon.
”Nästa gång kanske det blir du.”
Sköld log och sträckte på sin resliga kropp.
”Å, kära Ida, när tyfusen inte ville ha mig ute på banan, så
får jag nog vara i fred. Fast den gången hade jag dig att tacka
för att jag klarade mig.”
Han tryckte henne intill sig. Hon nådde honom knappt till
axeln.
”Banan var ett intet mot detta. Berget är grymt”, klagade
hon.
”Det sade du om banan också. Jag tycker Berget är stort
och stolt. Jag känner mig som en liten kung när jag står
däruppe på toppen och borrar och nickar till Kebnekajse.”
”Det är du det, som är stark som en jätte. Men alla de
andra, som fryser och svälter?”
Sköld såg ner på henne ömt. Hennes bruna ögon stod fulla
av tårar och det skälvde i hennes munvinklar.
”Kära Ida”, sade han och drog henne ännu närmare till
sig. ”Det kommer väl bättre tider för andra också, bara vi
hinner sätta fason på det här vildmarkssamhället. Och det går
nog. Vi har ju kommit hit till världen för att hjälpa varann.”
Hon kröp ihop som ett barn vid hans breda bröst. Det var
det bästa ställe hon visste i hela världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
