Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare Bjarne och började förhöra sig om hans
familje-angelägenheter. Bjarne klarade det lätt. Han var född i
Skåne, hade gått igenom folkskolan och smitt i Västerås.
Ensam i livet var han. Föräldrarna var döda. Den höga lönen
hade lockat honom upp till Berget, men var det så att allting
var så genomuselt som Lang skildrade var inte han den som
tänkte stanna. En smed var välkommen överallt.
Lang suckade avundsamt.
”Ja, den som vore fri och ensam! Då skulle här bli en
annan väls”, anförtrodde han Bjarne. När man hade hustru och
barn var man bunden till händer och fötter och måste ta
emot hur mycket huns som helst av bolaget. Men vänta, bara
”vi” fick hand om samhället, då skulle det bli annat av.
Bjarne ville veta vad ”vi” hade för slags program häruppe.
Lang hånade ut honom. Inte skulle man ha något
program. Det hade bara idioter och godtemplare. Sossarna
flaxade hit och dit och inbillade sig kunna förbättra samhället
och lappa ihop smörjan. De var lika goda kålsupare som höger
och liberaler. Program! Vad skulle man med det till? Hade
Kristus något program? Ner med allting! Ut ur templet med
gycklare och schackrare! Mitt rike är icke av denna världen.
Ner! Det var hela programmet. Ner med Berget och ner med
bolaget! Ner med religionen och ner med kungen! Ner med
kapitalet och ner med lagen — ner med hela samhället! Eller
hur, gubbar, är det inte så?” vädjade Lang till Snöklockan.
Bifallet var stormande, och var och en kastade sin lilla brand
in i den allmänna ordbrasan, där samhället stektes levande
på hatets spett.
När Dygdiga Hansson kom tillbaka med ett par
konjaks-flaskor under rocken steg stämningen. Man tömde en av
buteljerna i den urdruckna kaffekannan och fyllde på
kopparna; hur morskt man annars än uppträdde måste man vara
försiktig även på Röda Locket. Länsman hade sina
spårhundar ute lite varstans, och han älskade ingenting högre än att
få klämma åt de rödastes stamtillhåll. Nykteristerna bland
kommunalpamparna gjorde också gärna sina små och till
synes oskyldiga besök på kaféerna för att komma den
portför-bjudna alkoholen på spåren. Snöklockan, som av princip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
