Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatade alla slags förbud, drack emellertid alltid sprit på varje
sammankomst. Dygdiga Hansson hade en obegriplig talang
att skaffa erforderliga varor, och man berusade sig
naturligtvis till en del av begär och som motvikt mot kylan, men också
mycket av oppositionslusta. Flera av Snöklockans medlemmar
var visserligen absolutister och rörde aldrig spriten, men så
deltog de heller aldrig med den rätta farten i diskussionen.
Bjarne, som rätt snart omtöcknades av konjaken, värmen
och röken hängde med armbågarna mot bordet. Den breda,
fasta pannan rynkades i en grop mellan ögonbrynen, och
munnens vackra leende hade alldeles försvunnit. Lang, som
studerade hans möjligheter, sysselsatte sig bara med honom. Han
började tycka bra om honom, och han fyllde honom med
droppe efter droppe av sina sköna läror och nystade ur sig
feta fraser om samhällets tillintetgörelse.
Häruppe skulle kunna bli ett anarkismens bålverk, här där
allting var nytt, där man hade ett samhällets lindebarn att ta
hand om, där man låg i civilisationens periferi och där
arbetarna kunde ta makten om de bara iddes, inte de där dumma
sossarna med sitt tjockskalliga framtidsfnosk och
samhälls-snickeri, utan de verkliga frihetsmännen, de riktiga hjältarna
som vågade något för mänskligheten, inte för en viss klass
utan för alla, för den individuella friheten. Olyckan var bara
att man hade så små medel att röra sig med. Men det kunde
väl avhjälpas om man bara ville.
Härefter började Lang viska med Bjarne och anförtrodde
honom att Snöklockans övriga medlemmar var några kräk
som aldrig vågade något. Lang fick alltid strida ensam. Och
det slet i längden på entusiasmen, på humöret. Det var därför
det fanns plats för en ung man som ville sätta in sin energi
på att göra storverket. ”Storverket?” frågade Bjarne högt
med återvunnen energi. ”Vilket?”
Lang hyssjade på honom och såg sig misstänksamt omkring.
De andra hade lyckligtvis ingenting märkt. De lyssnade
andäktigt till Dygdiga Hansson, som tog djupa klunkar ur
kroppen och aldrig ledsnade på att skrodera om sina upplevelser
som rallare.
”Till stora gärningar behövs stora pengar”, viskade Lang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
