Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vi måste skaffa oss mynt. Vi kan inte hålla på och nöta på
idealen i längden. Vi behöver realiteter.”
Bjarne mulnade till ännu mer.
”Jag har inga pengar”, muttrade han. Han förstod att den
andre på något vis ville snärja honom. Med en sista rest av
självbevarelsedrift reste han sig och slog näven i bordet.
”Jag har inga pengar!” skrek han till. Lang såg på honom,
hånfullt iakttagande. Den övriga delen av Snöklockan märkte
fortfarande ingenting, eftersom Dygdiga Hansson också
markerade sina äventyr med slag i bordet.
Bjarne stod och övervägde vad han skulle göra. Han ville
både gå och stanna. Stämningen var hög, men Langs hångrin
irriterade honom. Han letade i byxfickan och fick upp
portmonnän och tömde ut dess innehåll på bordet. Koppar och
silver rullade om varann och ner på golvet. Då blev det tyst
omkring.
”Vad kostar det?” frågade Bjarne och såg på Dygdiga
Hansson.
”Kostar?” härmade Hansson. ”Det blir min sak. Sitt ner,
smedhalva, tig och håll käft!” ropade han. Alla utom Bjarne
skrattade. Lang satte oförmärkt foten på en krona som
stannat på golvet bredvid honom.
Bjarnes ögon irrade sökande omkring. En av ungdomarna
fick fatt i skinnmössan där den låg på soffkanten och räckte
den till Bjarne. Han tog den på sig mekaniskt och tryckte ner
den i pannan. Så log han fånigt och vände för att gå.
Han hade inte hunnit många steg mot dörren förrän denna
öppnades och Sköld och en annan borrare kom in på kaféet.
Sköld var genast på det klara med situationen. Bjarnes
upphettade ansikte och vacklande gång var tillräckliga bevis.
De vek undan för Bjarne, som verkligen lyckades hitta ut
genom dörren efter några fåfänga försök att få tag i
handtaget.
”Kaffe!” begärde Sköld av den feta uppasserskan och slog
sig ner vid ett av borden med ryggen mot Snöklockan.
De båda borrarna samtalade lågt. Snöklockan viskade för
sig inbördes men slamrade utmanande med kaffekopparna.
Dygdiga Hansson, som inte lagt märke till de nykomna då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
