Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turen. Hur långt skulle vi inte ha nått om vi haft ett Amerika
i Europa. Nu dansar man på en krutdurk av nationalism och
vet inte när gnistan tänder. Har du inte hört att man
förbereder något i Norge, apropå det?” Kronvall hade sänkt rösten
och närmade sig Ågren. ”Mot oss”, tilläde han.
Ågren, som suttit och vänt papperskniven, stannade med
rörelsen.
”Mot Sverige? Omöjligt!” utbrast han. ”Hur skulle det gå
till?” frågade han.
”Vet inte. Jag hörde det på hotellet häromdagen nere i
Luleå. Det vore trevligt för Berget, inte sant? Ja, jag tror det
inte själv. Det vore mer än dumt. Det vore brottsligt. Vi har
nyss fått banan färdig, och den invigdes av unionskonungen.
Fast hin vet vad nationalismen kan hitta på för dårskaper”,
avslutade Kronvall. ”Nej, nu måste jag gå. Gomiddag”, sade
han och gick mot dörren, då det knackade.
”Stig in!” sade Ågren.
”Det är några arbetare som vill tala vid direktören”, sade
vaktmästaren, när han öppnat dörren.
Ägren såg frågande på Kronvall. Denne verkade alldeles
oberörd och gick ut.
”Låt dem komma in”, sade Ågren. Han lade papperskniven
åt sidan, fällde händerna över varann på skrivbordet, riktade
blicken ut mot Berget och väntade. När steg hördes på nytt
reste han sig och vände sig mot arbetarna.
De var fyra stycken med Lang i spetsen. I arbetskläderna
hade de kommit direkt från Berget, smutsiga, snöiga och
röd-frusna. En av dem hade en stor blå halsduk lindad om halsen
och hostade jämmerligt.
Hälsningarna undanstökades snabbt.
”Vad vill ni?” frågade Ågren.
”Vi vill ha mer betalt”, började Lang. ”Vi kan inte leva på
de här svältlönerna längre. Hälften eldar man upp och resten
går till mat. Vi har snart inte annat än snö att ta på oss.”
”Vad har ni för arbete i Berget?”
”Vi är tappare precis som Eriksson, direktörn minns, som
blåste ner i sänket.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
