Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ågrens ansikte fördystrades. Han mindes alltför väl, och
han förstod också varför man påminde om händelsen nu. Det
var ett färskt sår som flugorna tyckte om.
”Det är inte det bästa arbetet i Berget just”, fortsatte Lang.
”Ibland håller man på att storkna av dynamitröken, när man
måste skjuta loss malmen i sänket. Lungorna svartnar, och
man hostar bara bläck, när det inte blir blod. Nu är vi leda
på det här nöjet, och är det så att vi inte får ordentligt betalt
så ger vi oss iväg från det här köldhelvetet.”
”Jag ska tala med gruvfogden”, lovade Ågren.
”Det ska vara snart det”, sade Lang. Han tyckte den andre
var för undfallande och tog det för en svaghet. ”Det är så
gott att ge svar med detsamma; gruvfogden har sagt nej åt oss
förut, så det kan kvitta vad han tycker. Och vi har brått, vi!”
förklarade Lang. ”Eller hur, kamrater?” vädjade han. De
andra mumlade jakande, och den hostande arbetade upp sig
till ett svårare anfall.
Ågrens drag skärptes hastigt.
”Det blir som jag sagt. Jag ska svara er när jag talat med
gruvfogden”, avgjorde han. ”Det är jag och inte ni som
bestämmer den tidpunkten.”
Ågrens röst var inte hård, men säkerheten i den var inte
att ta miste på. Lang muttrade någonting om att man nog
skulle bestämma en tidpunkt för andra händelser också, men
då resten uppslukades av den jämmerliges hostningar tyckte
Ågren att han lugnt kunde låtsas att han inte hört det och
stod tyst, medan arbetarna lämnade rummet.
När de gått började han vandra fram och tillbaka. Oron
bland folket spred sig, det var tydligt. Det var inte första
gången man sänt deputationer med klagomål. Och han måste
medge för sig själv att de var lättförklarliga. Ingenstans i
världen hade man gjort försök med gruvdrift i stor stil så
nära polen. Svårigheterna för folket var enorma, och det
skulle förbli så länge, tills man hunnit ordna arbetet på ett
förnuftigt vis. Levnadsförhållandena var förfärliga, det visste
han. Han kunde inte neka till att man börjat i galen ända av
företaget. Först skulle man naturligtvis ha skaffat lämpliga
bostäder åt arbetarna och sedan börjat gruvdriften. Järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
