- Project Runeberg -  Malm / 2. Bergets sång /
41

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blixt, och där den lärde på intuitionens väg hoppar över
integraler och andra konstigheter och når målet utan tanke.
Aningen, fantasin, är det största i livet, gossar! Nådegåvan,
gudaskänken! Den är ljuvligare än hästhandlare Salomos lilja
och skönare än Etiopiens topas. Med fantasins blomster
smyckar vi ödemarken. Jorden får blommor och björken hängen.
Därute i Berget ser jag miljardernas dröm — inte
guldstyckena — dem tar jobbarna — nej, drömvärldarna, som
miljarderna bara är en beteckning för, drömmen om människornas
lycka. Vad gör det att vi har sophögar omkring oss när man
kan nå stjärnorna på mindre än en sekund! Johan kan säkert
säga oss hur många meter eller kilometer det är dit upp, men
vad betyder det? Han kan talen, noterna, säger han. Det tror
jag. Men det är med fantasin jag når bortom tal och noter.
Huj! så är jag vid Karlavagnen — huj! så är jag vid Capella,
innan Johan hunnit säga hur långt det är dit. Ner med siffror!
Ner med nykterheten! Leve fantasin! Skål!”

Doktorn störtade drycken i sig och sjönk tillbaka i soffan.
Sedan började alla fyra herrarna prata i mun på varann, men
innan sällskapet skildes åt slog doktorn en större vigg hos
Käll för att — som han ursäktade sig med — få kraft att dra
sig fram i denna förbannade iskula.

När Kronvall och Vallin gick hem långt fram på natten
strök de förbi Ågrens hus. Det lyste ännu i hans arbetsrum.

Han håller nog på med sitt mönstersamhälle, tänkte
Kronvall men ville inte anförtro det åt Vallin; då hade en ny
dispyt börjat, och därtill var natten alltför långt framskriden
och kall.

Hemkommen fann Kronvall ett brev på skrivbordet. På
baksidan av kuvertet satt ett avtryck efter ett smutsigt finger.
Han öppnade och läste. Det var kort men innehållsrikt.

Akta dig för Snöklockan, buse!

Flingan

Det var alltsammans. Han kastade brevet utan vidare i
papperskorgen. Det var första gången han fått ett anonymt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free