Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Det dröjde länge innan Bjarne och Lang träffades efter
händelsen på Berget. Lang höll sig undan som om han hade
sjukt samvete, och Bjarne var inte den som hade lust att ta
första steget. Bergets dån under dimnatten hade ute bland
folket tolkats som ett lindrigt jordskalv, och Bjarne brydde
sig inte om att ta dem ur den tron. En uppbruten dynamitkur
var inget bevis och inget ovanligt heller, eftersom en del folk,
som ville ha omväxling mellan amerikanskt sidfläsk och salt
sill, då och då lade sig till med lite dynamit för att spränga
fisk i älvar och sjöar, något som var dubbelt spännande därför
att det var förbjudet i lag.
Bjarne höll sig till smedjan och sitt kyffe. Han gitte inte
söka upp Lang. Han föraktade honom, ty just Langs sätt att
hålla sig undan visade att något var sjukt, och då några
kallelser till Snöklockans sammanträde inte hördes av tillbringade
han sin tid ensam hemma och frös och läste vad han kunde
komma över.
Det dövade den inre svedan något, och han inbillade sig
redan ha tappat lusten för människorna och deras bråk, när
Dygdiga Hansson något lullig kom upp en kväll och ville dra
ut honom på äventyr.
”Varför ska du sitta inne och murra jämt?” sade Hansson.
”Livet är kort, och innan du vet ordet av ligger du med näsan
i vädret och nerfallen underkäke och gapar av pur förvåning
över att klockan är slagen och vagnen framme. Ut och rör
på släggorna, smedhalva! Jag får några snitsiga piker fra
Norge till mig i kväll”, frestade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
