Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gör som du vill. Gå med sossarna”, sade Lang ironiskt.
”Häng i svansen på Sköld så kommer du fram. Vad gör det
att de andra svälter ihjäl och Berget tar miljarderna? Vad
gör det dig att andra fryser och hungrar, bara du får det bra?
Kapitalismen har fått en ny försvarare och mänskligheten
förlorat ett hjältefrö.”
”Håll käft!” sade Bjarne kärvt. Han började få
kväljning-av av Langs svammel.
Han hade knappt sagt ut orden förrän Lang kastade sig
om halsen på honom, gråtande och tjutande, och bedyrade
sin vänskap och sina ideals höghet och besvor honom vid
gamla minnen att inte svika det gemensamma målet, och
till sist drog han litanian om sina fattiga barn och sin stackars
hustru. Han var fullständigt hysterisk i minst fem minuter.
Bjarne stod nästan förlamad inför detta utbrott av en man.
”Överge mig inte!” jämrade sig Lang. ”Du är den enda
människa i hela världen som förstått mig! ”
Bjarne försökte lugna honom och hade redan gripits av
ett visst medlidande för stackaren, då han märkte ett lömskt
ögonkast, som halkade ur Lang under skinnmössan. Det
sade Bjarne allt mycket sannare och enklare än Langs tirader.
Alltihop var bara en aktningsvärd skådespelarkonst, en art
föreställningsförmåga med både tårar och snyftningar.
Lang, som märkte förändringen i Bjarnes ansikte, kastade
sig i vägen för Bjarne vid porten.
”Undan!” sade Bjarne. Hans röst lät dov.
Lang såg honom stint i ögonen. Så väste han honom mitt
upp i ansiktet: ”Förrädare!”
Utan ett ord träffade Bjarnes hand honom på kindbenet,
och som en kägla damp Lang i snödrivorna.
Från sitt fönster såg Bjarne hur Lang kravlade sig upp
och lommade av neråt vägen. Han hyste inte ett uns
medlidande med honom, och när han i minnet gick igenom vad
som hänt kände han det som en stor och skön befrielse att
ha avskurit förbindelserna med Snöklockan på det viset.
Samtidigt var det som om även Snöklockans andra medlemmar
fått ett annat ljus över sig. Bjarne granskade de få av dem,
som han kände närmare, och han blev helt häpen över att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
