Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom vänligt tillmötesgående från kvinnan på matstället
kom han för en ringa penning över några lårar med gamla
böcker, som hon ärvt efter en morbror, som varit skollärare
nere i Luleå. Här gjorde han en hel del verkliga fynd. Han
hittade hela travar av översättningar från klassikerna och
plöjde samvetsgrant igenom Juvenalis, Platon, Horatius, Sal»
lustius och Tacitus. I mångt och mycket saknade han nödiga
förkunskaper för att förstå, men hans smidiga
uppfattningsförmåga satte honom i stånd att ana sig till det han inte
begrep fullständigt. Sokrates’ försvarstal grep honom så mäktigt
att han lärde sig det utantill, och i Staten kunde han långa
haranger, som nästan ofrivilligt bränt sig fast hos honom.
Oförgätlig i hans minne stod liknelsen om modet och
järnmalmen, kanske mest därför att han hade Berget framför sig
jämt. Det gav förklaring till så mycket. Det var ofta de
satserna upprepade sig för honom. Ibland tyckte han sig också
höra en avlägsen och ändå bekant röst, som talade till honom
ur böckerna, där han satt och småfrös vid böckerna i sitt
kyffe.
”Men den som är i disharmoni med sig själv, hans själ är
feg och rå.”
En rätt trasig upplaga av Beckers Världshistoria var också
med i samlingen och räckte några veckor till genomläsning.
Starbäcks Svenska historia, som tycktes flitigt läst och var
rikligt försedd med röda och blåa förstrykningar både i
texten och marginalerna, åt han sig igenom på en månad.
Varje ledig stund tillbringade han i sitt kyffe. Lampan
brann till långt fram på natten. Hans hjärna började bli
överfull, och när han stod uppe i smedjan passerade det lästa
förbi hans syn, och det drog ett helt följe av riddare och
kättare, kungar, påvar och kejsare genom sotet, röken och
flammorna inne i ässjan. Han läste och läste och gled bort från
livet och kommunalstämmorna, tills han tvärt en morgon
upptäckte att dvärgbjörkarna började rodna.
Våren hade kommit medan han läst och arbetat. Mekaniskt
hade han gått mellan smedjan och kyffet utan att fästa sig
vid vad som försiggick runt omkring honom. Därför drog det
också som en stormvind genom hans bröst, när han kom ut
5 — Berget
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
