Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var naturligtvis både simpelt och fegt av honom, ty
hon kunde inte försvara sig, och skrika ville hon inte. Hon
teg och led, och det såg nästan ut som om lidandet gav med
sig, ty hon slöt ögonen igen, innan hon till slut sköt honom
bort från sig.
Hon satte sig häftigt upp. Nu var hon förfärligt
förgrymmad på honom, men när hon förstod att ingen sett det
lugnade hon sig något och behagade till och med le åt hans
ångerfulla utseende. Så lätt ville hon dock inte förlåta kyssen.
Han borde avstraffas på ett mer effektivt sätt, eftersom hon
ännu kände sig underligt berörd av denna kyss, berörd på ett
vis som både tjusade och skrämde. Det var som om hela
hennes väsen skulle ha strävat att lösslita sig från jorden, som
om hon gripits av en svindlande längtan, som märkvärdigt nog
lockade och drog just till förbrytarens bröst. Då sökte hon
rädda sig genom att straffa honom.
Kort förut hade han just sagt, att det kändes så härligt att
få vila ut.
Ånej, tänkte hon, det ska du allt slippa!
”Nu ger vi oss iväg hem!” sade hon bestämt.
Hon drog till sig skohöet och pjäxorna och började göra
sig i ordning. Nila, som inte var alldeles okänslig för
kvinnliga behag och märkte hur hon fumlade med skohöets
instopp-ning, log ett brett vargjägarleende, släppte winchestergeväret
och tog med en mild och halvt tillrättavisande åtbörd skohöet
ifrån henne. Han bredde ut det omsorgsfullt och redde det
till en rund kaka, som han pucklade till i mitten som en
fördjupning, lagom att rymma hennes fot. Sedan stoppade han
runt hennes fotknölar med mera hö och bedrev det hela med
så vetenskaplig omsorg, att hon kände foten vila mjukt och
varmt inne i pjäxan som en fågelunge i sitt bo. Hon skrattade
högljutt, dels därför att hon tyckte att det var så nytt och
roligt, men dels också för att kväsa Bjarne, som visade
tydliga tecken till missnöje över Nilas omsorgsfullhet. Bjarnes
buttra uppsyn när han gjorde sig själv i ordning var
välgörande att skåda!
”Haha!” skrattade hon och reste sig. ”Tänk, vad man blir
utvilad fort härinne!” Hon var feberaktigt glad, och Bjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
