Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte sett en mjölkdroppe på tre veckor. Mjöl och vatten har
de fått. Och det får naturligtvis bolagsherrarnas barn också,
det är klart! Det kom två lådor champagne till kassör
Blom-stedt i går.”
”Det är lögn!” hördes en arg röst ur massan.
Flera vände sig om och såg efter rösten.
”Ja, kanske det var i förrgår”, fortsatte Lang. ”Jag är inte
småaktig med tidräkningen som arbetsgivarna. Vad gör det
oss för övrigt. De kan gärna supa ihjäl sig med champagne,
desto förr blir vi av med dem. Svensson, den älskade
förtroendemannen, sade här nyss att han inte visste hur många
som vräkts ur arbetet. Det ska jag tala om för honom och för
er andra också. Trehundratusen stycken, det är just vad det
är. Och sen ska vi vara snälla och vänliga till på köpet och
pussa på hand och räcka vacker tass som en hundracka för
en sockerbit. Jag frågar om vi inte kan den konsten snart?”
”Jo — jo!” brusade det till svar.
”Nej, gossar. Det är andra tider nu än att vara mammas
gosse. Vi är trötta på att vänta. Vi tänker inte nöja oss med
sockerbitar längre. Nu tar vi vad vi vill. Svensson talade om
plikten mot samhället. Jag har aldrig sett att samhället haft
några plikter mot oss. Samhället är de rikas. Det är de som
har sol och ljus — och champagne. Men vad har vi? Vi är
pålarna, som bär hela ruttenskapen. Men nu är vi trötta på
det. De kan vara pålar åt sig själva. Och drar vi oss undan
så står samhället på näsan. Hela champagnebuteljen står på
skallen, och det unnar jag dem så gärna. Så kanske korken
går ur, fast den sitter hårt. Nu när man kastat ut oss i svält,
ska vi springa tillbaka och kyssa dem på foten, som vi fick
i ändan nyss. Ånej, gubbar! Vi har svultit förr. Och frusit
också! Nog kan vi stå ut några ryck till, innan vi ger oss.”
”Ja! Ja!” kom det från massan.
”Vi ska inte gå här som får längre! Vi ska också bli
människor. Vännen Käll kan gärna få dra in krediten; vi drar in
svångremmen. Blir det för djävligt ger vi oss iväg till
Amerika. Där får man både mat, kläder och arbete, och sen kan
bolagsgubbarna själva med magar som ölfat tappa rännorna
borta i Berget. Har de tur kan de åka in i sänket som Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
