Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde, ni minns. Det skulle smaka dem. Där är kallt och
gott. Eriksson fick lunginflammation, som ni vet, bara på att
ligga där i två timmar och gick till ett annat liv för att se
efter om det var bättre än det Berget bjuder på. Det skulle
smaka bolagsherrarna att knoga i Berget. Storknar de inte
av den söta dynamitröken, som vi får gratis till morgon,
middag och kväll, så kan de försöka hänga i lina som
bry-tarna. Förtroendeman sade att vi skulle vara försiktiga. Det
har vi varit i tusen år. Vad har vi fått? Blir det krig, så
skjuter de ihjäl oss, och är det inte krig, så svälter de ihjäl oss. Är
det någon av er, gossar, som har några slantar över till en
likkista åt sig själv eller ungarna? Inte har jag. Och inte
får vi något förrän vi tar. Men nu ska vi ta! Nu är vår tid
kommen! Och är det någon som vill veta var dynamiten finns,
så säg bara ifrån. Ner med kapitalistsamhället! Ner med
mördar —”
Talaren försvann hastigt från stenen. Bjarne hörde skrik
och visslingar och förstod att Lang pratat bredvid mun. Han
såg också ett par av arbetarnas egna ordningsmän samlade
kring Lang, som fortfarande gestikulerade vilt borta vid
stenen. Ibland dånade hurrarop, ibland skar visslingar genom
massan. Febern var vid den kritiska punkten, och Bjarne
kände sig själv på något märkvärdigt vis hetare än vanligt.
Det var som om en intensiv, andlig hetta skulle ha spritt sig
till honom från massan omkring honom. Han blev därför
glad när han fick en vänskaplig knuff i ryggen och hörde en
bekant röst säga: ”Kors, va det lät!”
Bjarnes glädje gick hastigt över när han fick se handlaren
Källs småflinande ansikte.
”Va folk lätt tapp huve!” sade Käll.
Bjarne tyckte att Käll drog ner sitt huvud mellan axlama
ännu mer, och utan att mena något sade han hetlevrat: ”Ja,
det är bäst att hålla fast huvudet ordentligt. Det kan lätt
trilla av i revolutioner.”
Han ångrade sig så fort han sagt det. Det var nonsens.
Inte var det här någon revolution. Eller var det särskilt Källs
huvud han ville åt därför att det satt så fastkilat mellan
skuldrorna? Eller därför att Käll såg obehagligt mätt ut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
