Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland att det spökade omkring honom, och han måste ta allt
sitt förstånd till hjälp för att få bukt med sinnena.
Han hade väntat en god halvtimme, då han hörde fotsteg
uppifrån vägen. Det var alldeles tydligt två personer, som med
raska, om än liksom tassande steg kom ner mot viadukten.
Bjarne, som hela tiden inbillat sig att Lang skulle komma
ensam, blev inte glad. Hur skulle han nu kunna övertala
Lang att avstå från företaget? Omöjligt. Då trodde väl den
andre att Bjarne från början varit med om företaget.
Bjarne smög så tyst han kunde ut ur viadukten och kröp
ner bakom de stora stenarna utanför. Där var han säker på
att inte bli sedd, och där fick han ligga tills de andra tröttnat
på att vänta.
Bjarne kände sig nästan förorättad av att Lang invigt en
annan i planen. Det var en skymf mot själva tanken, mot
stordådet. Det var således ändå vad han trott, helt enkelt en
förbrytelse som skulle begås.
De två osynligas fotsteg hördes inte mer. Bjarne förstod
att järnvägsbanken tog bort ljudet. Nu stod de inne i
viadukten och väntade på honom. Trevligt att bli kalkylerad som
medbrottsling.
I detsamma steg två skuggor fram ur viadukten och
fortsatte utåt vildmarken. Bjarne begrep genast att det var lappar,
och han bestyrktes i sin uppfattning när han såg dem stanna
och tända piporna. Den röda tofsen i den ena lappens
toppmössa såg ut som blod ett ögonblick, när han böjde sig fram
och drog eld på tändstickan. Bjarne tyckte till och med att
han kände igen Nilas skarpskurna ansikte och inbillade sig
se en glimt av winchestergeväret, men så slocknade stickan.
Synen var borta. Skuggorna förenade sig med mörkret, och
Bjarne hörde bara det bortdöende tassandet av nomadernas
mjuka steg.
Bjarne väntade länge. Natten var tyst. Ingen Lang kom.
Till slut uppgav Bjarne väntandet. Han förstod att det där
storverket aldrig skulle bli gjort. Han var arg och ursinnig
både på Lang och sig själv över en förspilld natt och lämnade
stället, när han såg lyktorna tändas borta i lokstallarna. En
aning om dager drog över himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
