Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berta Lang fick aldrig någon glädje av mannens lyckade
tiggeriaffärer. Hon erhöll ingen utdelning, och hon och
barnen släpade sig fram bara med hjälp av barmhärtiga
medmänniskor. Så länge det ännu var varmt låg Lang hela
dagarna uppe i Ölbacken och söp öl medan familjen svalt.
Ida Sköld, som i det längsta hjälpte med vad hon kunde,
försökte inverka på Sköld att han skulle skaffa Lang tillbaka
till Berget. Sköld svarade att kontorsherrarna sagt det vara
för sent. Tiden var utlupen. Då förtröttades även Ida i att
bistå Berta.
Vid de nyktra mellanstunderna hemma predikade Lang om
att nu skulle räddningen snart komma, och nu skulle de
allihop ge sig av till Brasilien och för alltid lämna detta
förbannade land.
Vanligen brukade Lang komma hem framåt skymningen,
men när Lang började bli borta om nätterna också, blev
Berta rädd på allvar. Då satt hon ofta uppe vid nordfönstret
till långt fram på morgnarna och betraktade Ölbacken. Hon
visste att han låg någonstans uppe bland dvärgbjörkarna,
kanske tillsammans med det allra värsta slöddret, och drack.
Hon satt återigen vid fönstret. Klockan var nära sju på
kvällen, och solen flammade bakom ölbacksberget.
Dvärgbjörkarna brann röda och toppen verkade genomskinlig
nästan. Det var lördagskväll, och efter vägen uppåt vandrade
karlarna med ölsäckarna på ryggen och försvann bland
träden.
Lang hade inte varit hemma på en vecka. Berta var
alldeles ifrån sig av oro. Tänk om han låg däruppe och dog?
Kanske han redan var död. Så länge hade han aldrig förut
varit borta. Vad kom det åt karlen strax bortom bryggeriet?
Varför tappade han säcken? Varför ramlade han omkull?
Fick han slag? Han reste sig inte. Var han död?
Bertas oro stegrades till skräck.
Tänk om Lang — nej, det var inte hans hatt. Det kom
folk från bryggeriet och bar in karlen. Någon tog hans säck.
Förfärligt! Förfärligt! Hon måste ha rätt på honom! Måste!
Redan i kväll.
Hon kastade en blick in till barnen, tog på sig hatten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
