Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det reder sig nog, frun lilla”, svarade han. ”Det skulle
vem som helst gjort. Till och med Dygdiga Hansson. Adjö!”
Han vände och gick. Berta stod ett ögonbliok och såg efter
honom. Det var en man. Och om han inte kommit till hjälp?
Klockan var över tio när hon kom hem. Berta stod länge
och tittade uppåt Ölbacken, som redan låg i djupt mörker.
Hela händelsen drog förbi på nytt. Hon blev modlös och kall.
Men när hon skulle ta av sig klänningen och riktigt såg hur
söndersliten den var skalv hon av blygsel. Hon mindes den
vidriga handen över munnen och tvättade sig över hela
ansiktet. Hon tyckte hon ändå inte kunde bli ren.
Genom allt det förfärliga smög sig dock en svag
underström av lycka över att ha kommit undan, och när hon klätt
av sig och lagt sig kunde hon inte låta bli att tänka på den
långe borraren med det bruna ansiktet. Lang skänkte hon
inte mer en tanke. Först strax innan hon somnade undrade
hon var mannen fanns. Hon orkade inte besvara frågan. Det
var likgiltigt. Han fick gå sin väg vart han ville. Hon kastade
en blick på barnen, innan hon släckte. De sov lyckligtvis,
fast de ibland rörde munnarna som om de tuggat. Vad skulle
hon ta sig till med dem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
