Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag skulle bara säg adjö”, sade Lang.
”Jaså”, sade Bjarne likgiltigt och höll upp en skruv mot
ljuset. ”Reser du också i morgon?” frågade han.
”Jojo, minsann!” flinade Lang.
”Och stordådet?” frågade Bjarne och strök med
fingerspetsen över skruvgängorna.
”Det lämnar jag kvar åt dig och de andra hjältarna!”
svarade Lang med en belåten gnäggning. ”He, ni stka väl ha
någonting att ljuga er fram med häruppe i kylan”, tilläde
han.
På denna älskvärdhet svarade Bjarne ingenting, men Lang
såg att pilen tog. Bjarne mulnade till och flyttade nervöst på
verktygen. Båda teg.
”Ja, adjö då!” sade Lang till sist. Han räckte fram handen.
Bjarne tvekade, men så strök han av sin hand på förskinnets
undersida och tog vad som bjöds.
”Lycka till!” sade han lågt.
”Tack”, svarade Lang. ”Sol och palmer!” utropade han
och gick.
Han var belåten. Alltid hade han lyckats förgifta tillvaron
för några av de där kräken, som givit sig på nåd och onåd.
Han glömde alldeles bort i hastigheten, att flera av just de
där kräken hjälpt honom med lönen för denna underkastelse.
Han kände sig som en verklig friherre när han såg tillbaka
uppåt Berget och märkte allt det krälande livet i snön.
Men när han passerade det stora maskinhuset strax vid
utgången kunde han inte låta bli att trycka näsan mot rutan
och ta en överblick av det hela, och då kände han åter samma
underliga längtan som uppe i orten. Hans hjärta krympte
av sorg inför tanken att se detta för sista gången, och en
känsla av svidande ånger drog genom hans själ. Han hade
alltid levat mest i sin fantasi. Nu hakade han sig liksom fast
vid varje tingest därinne. Aldrig förr hade han som nu känt
pulsslagen av Bergets mäktiga hjärta, när han såg de stora
hjulen och de många blanka maskindelarna, där ljuset
speglade från alla de elektriska lamporna, vrida sig runt i ett
ändlöst kretslopp. Nog för att han flera gånger förr kastat
en blick dit in genom fönstren, men så överväldigande, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
