Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den märkte stod så länge och övervägde vad han skulle
göra, att mausern började skaka i handen på honom. Om han
bara hört något! Men inte ett ljud trängde till hans öra.
Ödemarken låg stum, livlös, död.
Hade han haft Nilas vildmarkshörsel, uppövad genom
generationers ensamma fjälliv, skulle han hört när Nila spände
hanen och förstått vad som väntade honom.
En snöflaga lossnade från pörttaket och föll bakom
honom. Han vände sig hastigt om och kastade mausern till
ögat.
Det dröjde en god stund innan han uppdagade märket i
snön och fick klart för sig orsaken, men då kröp också
kallsvetten av honom.
Var fanns lappsatan?
Skräcken bet sig fast i halsen på den märkte. Han tuggade
torrt, och blodet bultade vid tinningarna. Han måste stödja
ryggen mot väggen för att söka återfå lugnet, men det ideliga
vaktandet åt båda sidor gjorde inte ställningen bättre. En
inre röst viskade nämligen till honom, att den långe kanske
inte var död utan kom krypande bortom det andra hörnet.
Fast den märkte nyss sagt sig själv, att snöflagan förorsakat
ljudet, hade han redan glömt det. Den inre rösten skrämde
honom och naggade i hans nerver. Till slut skalv han i hela
kroppen. Han var omringad, och ringen drog ihop sig. Han
kastade en skygg blick mot himlen för att be om hjälp, men
även den skrämde honom. Den var fylld av likblek ångest.
Och månskäran liknade en bila — han skulle bli halshuggen.
Svetten dröp om honom. Då kom en stor, förlösande tanke.
Den långe hade ingen bössa. Med en sista rest av
tjuvskytts-energi hukade den märkte sig ner och kröp mot hörnet, där
han väntade den långe. Känslan av övermakt åt det hållet
gav honom ett visst lugn, och ännu lugnare kände han sig
när han smugit sig runt hörnet och såg att ingen fanns där.
Spillrorna av fönstret låg likadant.
Ånej, den långe var nog död. Det där knivhugget under
vänstra skulderbladet brukade ingen stå för. Frågan var bara
att få tag i lappen.
Den märkte kröp vidare framåt. Nu såg han tydligt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
