Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långe, där denne låg orörlig i snön som en stupad rentjur.
Den märkte grinade belåtet. Den hade åtminstone fått nog.
Och plötsligt slog den tanken ner i honom — lappsatan hade
naturligtvis ränt sin väg från alltsammans, rädd om
livhanken.
Haha! skrattade den märkte högt och reste sig. Vilket fä jag
är, tänkte han och vek lugnt om hörnet till framsidan.
Just när han gjorde det viskade rösten till honom — han
är kvar!
I detsamma hördes Nilas röst: ”Släpp bössa!”
Den märkte stod lamslagen och stirrade. Han såg ingen.
Varifrån kom rösten?
”Släpp bössa, annars skjut jag!” varnade den igen.
Nu förstod den märkte. Där! — Bakom dörren! —
Han slängde upp mausern, men innan han tryckte av bröt
en eldslåga fram ur dörrspillrorna och slog honom i bröstet.
Han tappade mausern, for runt som en snurra för ett
pisk-rapp, kastade upp armarna och föll med ansiktet mot snön,
skjuten rätt i hjärtat.
Knallen av skottet gjorde tystnaden efteråt ännu
märkbarare. Intet rörde sig. En liten blå rökring seglade mot
pörtet, vidgade sig och löstes upp i det svaga månljuset.
Nila klev försiktigt fram från dörren. Han höll geväret
i beredskap fortfarande och smög sig steg för steg närmare
den skjutne. Först när han kom alldeles bredvid honom insåg
han, att det inte var någon fara för handen längre. Så stilla
låg bara en död.
Nila lutade sig ner och böjde upp hans huvud. Den dödes
ansikte var ännu fullt av fasa, och ögonen stod vidöppna.
Lappen lät huvudet falla ner igen, tog upp mausern och
gick bort till Sköld.
Nila knäföll bredvid honom och tog på honom. Borraren
var redan iskall om händerna och huvudet. Men när Nila
knäppt upp kavajen och västen och stuckit handen under
skjortan för att känna efter hjärtat märkte han ännu en svag
värme. Han lutade sig fram, drog skjortan åt sidan och lade
örat till Skölds bröst. Han var död, stendöd.
Nila låg länge och såg på hans ansikte. Det var fast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
