Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sista högt. Lyckligtvis hade han bara ett par lappar som
åhörare; de vaggade förbi med en klövjeren mellan sig bortåt
handlanden.
Dagen efter blev Sköld nedstoppad med all ära, musik och
fanor. Man hade sprängt en bädd åt honom i själva klippan,
och där passade han gott, tyckte Bjarne. Det var att lägga
guld i guld, malm i malm och jäm i järn. Rent och fast —
i det rena lade man den faste.
På kvällen vandrade Bjarne upp till Ida Sköld. Han ville
höra efter om han kunde vara till någon hjälp. När han
knackat på öppnade en främmande kvinna.
I den skumma belysningen såg Bjarne först inte vem det
var, men det gick en varm strömning från henne rätt in i
hans hjärta. Han böjde sig närmare.
”Karin?” sade han överraskad. ”Är du här?”
”Jag kom för en timme sedan nerifrån Sundsvall. Ska du
inte stiga in?” frågade hon. ”Ida kommer strax tillbaka.”
Bjarne steg in och satte sig. Karin återtog sin syning vid
köksbordet.
Bjarne granskade henne noga. Något äldre hade hon nog
blivit. Den svarta klänningen gjorde henne också smärtare,
men kinderna var lika runda och ögonen lika glada när hon
såg upp på honom och sade: ”Jag tyckte det var så synd om
Ida, så jag måste resa hit.”
”Stannar du länge?” frågade han, mer för att ha något
att säga än av nyfikenhet.
”Det beror på Ida”, svarade hon och såg på arbetet igen.
Allt det gamla stormade in på Bjarne. Han mindes alla
ömhetsbetygelser de växlat, alla kyssar han höljt henne med,
alla planer för framtiden de lagt tillsammans på långa
vandringar utåt ödemarken om kvällarna, när han kom från
arbetet.
Varför lämnade jag henne, varför skulle vi bryta? Jag
älskar henne ju ännu, vilt, vanvettigt, annars skulle blodet
inte rusa på det här viset genom mig. Varför bröt jag med
henne? Nej, det var hon som bröt. Jag var för våldsam mot
henne när jag krävde mer än jag hade rätt till. Jag försökte
locka henne över gränsen. Vad rådde jag för det? Den makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
