Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad skutan rullade! Hände något här gick man till botten
som i en ask med så mycket malm ombord.
Kronvall lutade sig fram och såg på kortet. Kursen var inte
särskilt uppmuntrande. Överallt skär, grynnor och fyrar. Det
skulle sannerligen säkerhet och goda nerver till att trassla
sig ut mellan dem. I synnerhet i sådan snötjocka och sjögång.
Nu var skutan alldeles kollrig. Stormen måtte vräka in på
babordsbogen, det kändes tydligt, ty hon hade en viss
mattig-het, skutan, när hon rullade över på styrbordssidan.
Kronvall kände rödfisken börja röra på sig. Nej, här måste
man ut så den kan få simma, om det behövs, tänkte han. Han
knäppte till pälsen, vek upp kragen och kastade sig ut.
Nu brann hela snötöcknet. Som purpurskyar rusade det fram
omkring Polstjärnan, det gungade och surrade, vältrade och
bubblade som röken från brinnande städer, det slängde i
röda trasor uppåt masterna, ibland fläktes det itu och lät
fjällens eldtungor skymta fram, men lika fort sopades det
ihop igen av nya framstormande massor och blev åter samma
rusande, röda töcken, som skrek och visslade, piskade iskyla
i ansiktet, sprutade blodskum över hela skutan ända upp över
bryggan och slet och levde i block och taljor, medan sjöarna
dunkade i skrovet som slagen på jättepukor.
Kronvall skymtade en figur på bryggan. Han halade sig
fram till honom. Det var kapten i sydväst och oljerock. Han
vände sig om mot Kronvall och sade något, som blåsten slet
bort innan ingenjörn uppfattat det. Kronvall lutade sig
närmare.
”Bra kuling!” ropade han när han såg sjöarna fräsa över
backen och utkiken.
”Han friskar nog till storm”, ropade kapten tillbaka och
blåste i pipan. Fritörnen störtade fram under bryggan. Kapten
böjde sig fram och skrek något, och om en stund lämnade
utkiken backen och kom upp på bryggan. Han var genomvåt,
och vattnet sköljde av honom. Han gick och ställde sig i ena
hörnet på bryggan.
Nu tycktes skutan leta efter sin egen längdaxel. Den rullade
och vred och satte, och hela duschar sprutade över bryggan.
Härligt! friskt! sade sig Kronvall. Fast nog skulle det varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
