Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke fosterland. Tänk, att du ändå tycker att det är bättre
att sova där än annanstädes, du gamla antinationalist! Grav
som grav.
Det susade för öronen på Kronvall. Med en sista
ansträngning trampade han sig upp till ytan och drog luft. Jaså, nu
var det således slut! Oåterkalleligen.
Han kastade en blick uppåt som om han sökt en stjärna
i den stormande mörka natten, men såg ingenting. En sjö
vältrade honom runt. Han sparkade några tag men orkade
inte längre. En förlamande kyla bemäktigade sig honom. Den
gick från huvud till fot.
Trött — trött, tänkte han, slöt ögonen och lät sig sjunka.
Det blev tyst och stilla omkring honom, men bröstet
kramades ihop av kvävningen, och många tusen vattenfall brusade
i hans huvud. Han ville skrika men fick munnen full av
vatten. Han trodde hjärtat skulle sprängas och led ohyggliga
kval, men så sänkte sig en salig vällust över honom — han
tyckte han sjönk i en mjuk, ljuvlig bädd av de allra
silkesle-naste kuddar — i fjärran lyste ett snövitt fjäll — det steg, det
växte, kom närmare — han såg silverbäckarna brusa utför
branterna, hörde tippvagnarna skrälla, dynamitskotten dåna
och hackorna sjunga — nu blev det rosenrött, silvergrått —
nu delade det sig uppifrån och ner, och sakta, varligt gled
han in i något oändligt saligt, högt, skönt, medan det långt,
långt bort ljöd en djup, sövande ton som från ett omätligt
havssvalls eviga dyning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
