Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började åter komma folk på gatorna. Varenda människa han
mötte hejdade han med sitt — sueco — consulado sueco? De
flesta svarade inte, några skrattade åt honom och visade mot
himlen, och en och annan röt som ett vilddjur till honom,
någonting obegripligt.
Så raglade Lang runt husen och gatorna, sovande och
vilande ibland på en trappa här och en trappa där, hopplöst
drivande omkring med den skrikande ungen på armen, tills
solen gick ner och natten kom tvärt som om man dragit ner
en rullgardin. Men då hade Lang också hunnit ända ner till
den gamla staden med trånga och smutsiga gränder, där
negrer, mestiser, indianer och alla möjliga vidunder krälade
om varann. För sitt sista nickelreis fick han några ananas och
satte sig på en trappa vid en usel lykta för att äta. Ibland
ropade han som i sömnen — sueco — consulado sueco? —
men det var ingen som fäste sig vid det i det allmänna larmet.
Till sist började en aning få insteg hos Lang. Den där
fördömda spanjoren på tåget hade kanske lurat honom? Det
kanske inte alls hette consulado sueco. Kanske det hette något
helt annat. Och då greps han av förtvivlans raseri.
”Svenska konsulatet! Var i helvete är svenska konsulatet?”
skrek han så han blev blåröd i ansiktet där han satt. Han blev
lika lite förstådd. Pojken, som mumsat slut på sin ananas,
började också skrika. Ett par bruna ungar med stripigt hår
stannade framför dem och bara gapade. Bäst det var satte de
också i med full hals för att hålla sällskap, varvid Langs pojke
kände sig övertrumfad och började gråta.
Lang skälvde av ilska och hunger.
”Svenska konsulatet!” skrek han.
Två matroser, som dinglade förbi rusiga, stannade och
skrattade.
”Black vomit”, sade den ene av dem och pekade på Lang.
Den andre strilade en stråle tobakssaft mot Langs huvud men
missade. Så raglade de vidare.
Lang satt och stirrade efter dem. Han orkade inte ens
svära efter dem. Det var fortfarande varmt som i en bakugn.
Gud, vad han längtade hem, längtade till Norden, till snön,
till Berget. Nu frös kvicksilvret däruppe kanske. Det var ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
