Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
januari. Fjällen låg vita. Stjärnorna gnistrade. Norrskenet
brann. Brasilien! Vilket land! Och inga pengar. Inte ett öre.
Han fick svälta ihjäl, vräkas bort som en död hundracka på
en sophög. Paradiset, Brasilien! Satans håla! Han ville inte
dö. Nej! Åtminstone skulle pojken inte dö. Den enda som
var kvar av familjen. Han måste räddas, Johan!
Lang såg på pojken. Måltiden hade tagit på honom. Han
sov igen. Varför skakade Johan till helt plötsligt? En riktig
frosskakning. Nu kom det! Nu hade pojken också fått den,
gula febern! Alldeles så började det med Berta och de andra
ungarna. Slut på två dagar. Eller kanske det bara var regnet,
som gjorde det. Men om nu Johan också dog?
Nej! Nej! skrek Lang och reste sig. Nej, han får inte dö!
Får inte! Vart skulle han gå? Ingenstans att ligga, ingenting
att äta, ingen som förstod honom.
Lang snubblade framåt gatan halkande på sopor och
frukt-skal. Huvudet värkte, och bak i länden tyckte han att det satt
ett glödande järn. Det var naturligtvis av att släpa på pojken
hela dagen. Vad skulle alltsammans tjäna till? Fan anamma!
Vilket gyckel! Bäst att göra slut på alltihop. Han kunde gå
ner till hamnen. Det var gjort på ett ögonblick. Och varmt
i vattnet. Inte fick han tag i något svenskt konsulat. Vad var
Sverige här ute i världen? Konsulat? Det var bara skoj med
det liksom med allt det andra, med jord och pengar.
Paradiset, Brasilien! He! skrattade han bittert. Jo, det var ett
läckert paradis. Med både orm och frukt.
Lang kom ut på en öppen plats. En bred folkström rörde
sig efter ena husraden. Där fanns alla kulörer representerade,
svarta, röda, gula och vita, och allt efter de drog förbi Lang
sög han deras ansikten. De skrattade, pratade och
gestikulerade, klappade varann på skuldrorna, och ibland när karlarna
möttes omfamnade de varann och kysstes. Och alla rökte de
cigarrer eller cigarretter. På gatan rullade bilar och ekipager
fram, och där halvlåg blekgula skönheter med svarta ögon
och spetsslöjor och blommor och drömde.
Lang ställde sig med pojken på armen invid första huset.
Han tryckte sig tätt intill väggen. Johans ögon stod vidöppna
av förvåning och förtjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
