Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knackade det på dörren, och den lille svartingen lämnade
småflinande in en tvål.
Inne i sitt rum trampade Gerell fram och tillbaka och
undrade över detta sändebud från höga norden.
Det mesta av allt det han upplevat därhemma hade sjunkit
i glömskans djup, men nu steg det upp igen lika starkt och
levande som om allting hänt i går. Lappland!
Malmgruvorna! Banan!
Han tyckte han hörde sprängskottens dån och
snöstormarnas vin, myggornas infernaliska surr och rallarnas monotona
sång vid baxningen av stenblocken. Där steg Lapporten fram
med rosenskyar i midnattssol, där lyste snöfjällen i blod, där
reste sig Nuolja med dvärgbjörkarna och tunnelhålet, där låg
barackerna med snedvridna rökhuvar och högar av tomma
konservburkar, där speglade sig Torneträsk himmelsblått och
vildödsligt eller lågade i sommarnattens alla vanvettigt
flammande färger, där sjöng rödhaken melankoliskt bland
videsnår och björkar, där krackade riporna och där rullade
nallarna omkring — Gerell tvärstannade. En järnhand grep
honom om hjärtat, och han måste sätta sig.
Kåtan — snöstorm — rallaren! Alltid detta förbannade
minne, som sprang i blod vid minsta anledning! —
Skrapandet därutanför — näverbiten som flammade till — de ludna
tassarna — skottet — och så skriket — skriket! — detta skrik
som fortfarande väckte honom ibland på nätterna, när han låg
på stakningar inne i skogarna uppåt Amazonas och hörde
papegojorna skratta som dårhushjon.
Det skriket! Det skriket! Det skulle följa honom till
döddagar.
Det var ändå märkvärdigt, att han som gammal jägare
kunde vara så hjärtnupen. Och dessutom hade han dödat
flera människor. Nånå, det var väl knappt värt att kalla de
där människoätande fulingarna för människor. Vad hade de
också på expeditionen att göra den där natten? Kom de inte
sättande som trolltyg och djävlar inifrån träsket! Hade han
inte varit så kvick med bössan hade nog både hans egna och
don Pedro di Quazilas läckraste delar för längesedan passerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
