Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de där sötungarnas matsmältningsapparater. Nej, det var
något annat. Det var strid för livet, man mot man, öga mot
öga. Det var glömt och gömt redan. Det besvärade inte
samvetet. Men den ensamme där uppe i kåtan — aldrig, aldrig
kunde han glömma honom. Den vilsegångne.
Därute i rummet bredvid satt också en sådan där
vilsekommen stackare. Den skulle han hjälpa, måste hjälpa. Det var
hans plikt, ja, mer än hans plikt.
Gerell reste sig och började promenera.
Det skulle bli hans försoning. Först hade han som landsman
känt sig förbunden att bistå stackaren med pojken, men nu
framstod allt i ett annat ljus. Här kunde han rädda ett liv,
kanske två. Så kunde det kvitta med det där andra, som snön
tog. Han skulle betala sin skuld till de okända makter som
styrde världen och som inte ville lämna honom någon ro.
Inte fanns det några okända makter! Det var hans eget lilla
samvete, som spökade ibland. Nå, varför kunde inte de
okända makterna ta plats i hans eget lilla samvete?
Kyparen kom in och avbröt funderingarna. Han bar in en
hel bricka med godsaker, fågel, vin, bröd, frukt, cigarretter
och té. Gerell gick efter Lang.
Pojken hade somnat naken i sängen, men ännu i sömnen
sprack svetten ut på honom. Lang hade åtminstone hunnit
tvätta händerna men satt och sov på en stol med hakan mot
bröstet och handduken i hand.
Gerell väckte honom obarmhärtigt och förde honom in
i sitt rum, sedan han vikit ihop en filt och brett över pojkens
mage.
I början gick måltiden lite trögt för Lang. Han generade
sig för att äta sig mätt, men när Gerell oavbrutet
kommenderade honom lydde han till slut order utan att blinka. Gerell
anförtrodde honom att han var konsulterande ingenjör
därute, och Lang hade sagt sitt namn. Upptagen som han var
med att äta hade Lang inte sinne för annat. Först när Gerell
flyttade undan hans tallrik med fågelbenen, som var ytterst
samvetsgrant avgnagda, drog Lang på begäran sitt lidandes
historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
