Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Full, tänkte Valerius, i det han kastade ner nycklarna.
”Det är den lilla, breda”, skrek han för säkerhets skull.
”Jag hittar nog”, hojtade Gustav till svar.
Valerius stängde och gick ut i tamburen för att öppna. Han
såg trappljuset tändas utanför rutan, och när han öppnade
dörren hörde han hur Gustav tog trapporna i stormsteg.
Röd-brusig, doftande av tobak med en halvrökt maggördelcigarr i
munnen och med nyfallna snöflingor i pälsen steg han in.
”Rackarväder”, föreslog Valerius och tog emot
nyckelknippan, som den andre leende räckte honom.
”Vem sjutton har tid att tänka på väder”, sade Gustav och
krängde av sig pälsen. De skakade varandras händer och
steg in i salongen, där Valerius tände.
Häradshövding Gustav Napoleon Frånberg gick bort och
slog sig hemtam ner i sidenfåtöljen vid jakarandabordet.
Valerius stod stilla framför honom, medan han mekaniskt knöt
nattrockskordongen i ännu en ögla. Han tittade på Frånbergs
lilla runda, tjocka, satta figur i smoking och på det stora
idiothuvudet med de vattblå utstående ögonen, de rödmosiga
kinderna och den tillbakadragna hakan med dess oskyldiga
lilla grop.
Vad den där oxen ser frisk ut, tänkte han om den andre,
men högt sade han:
”Nå, vad var det för viktigt, som inte kunde vänta tills i
morgon?”
”Har du ingen whisky?” frågade Frånberg och plirade
godmodigt.
”Jag vet inte om du gjort dig förtjänt av någon. Väcka
folk mitt i natten”, svarade den andre och gick ut i salen
efter whiskykaraffen och glas.
”Du får dricka vanlig Pumpenheimer till det, för Eva har
kojat för länge sedan”, tilläde han när han kom in och satte
grejorna framför Frånberg.
”Jaså du är ensam i paradiset, desto bättre”, svarade denne
med ett halvt cyniskt leende, som gjorde oskuldsgropen i
hakan ännu djupare. ”Ja, mig är det detsamma. Jag tar den helst
torr.”
Valerius slog i glasen.
”Skål”, sade han och satte sig.
”Skål”, svarade Frånberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
